Mandelmanns Trädgårdsblogg

Årets sista blomma - en blekgul örebroare!

2011-11-17T07:05:00.006+01:00

Tänk att den lyckades blomma till sist - innan vintern - solrosen från Örebro.

Redan i oktober märkte vi att något hände med de redan långa stjälkarna, de liksom styvnade och reste sig ännu längre upp mot skyn och började knoppa till sig i topparna.
Förra året fick vi en liten frösådd planta av Helianthus maximiliani från Per och Margareta, de ivriga frösamlarna och entusiasterna som vi träffat genom Glanshammars trädgårdsförening.
Per var lite missmodig, trots flera försök hade den aldrig hunnit blomma i deras trädgård, och nu ville han se om det kanske kunde gå här på Österlen - med våra långa milda höstar.

Och den lyser verkligen upp, även om man bäst njuter den från en liten stege.
Eller från fönstret på andra våningen.

Blir man hungrig och råvarorna tryter kan man också göra som siouxerna i NordAmerika, gräva upp rotknölarna och göra en soppa. Den är ju också nästkusin eller så till jordärtsskockan.
Tack Per o Margareta - vi ses i föreningen, som också är vår numera!

Förberedelser för kvällens - förhoppningsvis - 221 soppor

2011-11-03T13:06:00.010+01:00

Här är den tvåhundratjugoförsta buketten vattenkrasse plockad för denna gång - och den behåller vi själva. Resten hämtades för en stund sedan av bonden Bengt på Mossagården för att till slut dyka upp i prenumererade ekogrönsakslådor i Lund o Malmö.

Nu ska här soppas, men först får den tjänstgöra som blombukett en stund.

Få bladgrönsaker är sig själv nock lika mycket som vattenkrasse, den klarar att fylla ut en hel soppkastrull alldeles själv, kanske bara i sällskap av några fattiga potatisar - o en skvätt grädde.

Alltså - hacka blad o stjälkar o fräs i lite ekosmör, tärna ner två skalade potatisar som också får brynas i smöret, och efter en stund häll över någon liter kokande vatten, koka en stund o mixa soppan slät o så grädden, salt, peppar - färdigt!

Vattenkrassen klarar livhanken ännu ett tag mycket tack vare att den skyddas av på dagen uppvärmda granitstenar i kanalen där kalkrikt källvatten alltid rinner.

Och på kvällen kommer kylan smygande - hoppas vattenkrassen står pall ännu en tid!

Smaklig måltid alla lådprenumeranter!

Vitlöken i hamn

2011-07-25T15:49:00.003+02:00

Det har regnat över gården dom senaste veckorna.

Vitlöken har fått vad den tål och var nästan på väg att spricka av för mycket vatten.

Men nu kan dom lugnt hänga och torka under tak och det får regna bäst det vill.

Men lite sol och värme till våra tomater vore inte dumt.

Mångfald vill vi ha både bland tomater och människor.
Många tankar till dom drabbade i Norge.

Det regnar i Köpenhamn

2011-07-04T09:49:00.003+02:00

Det regnar i Köpenhamn så mycket att vår mail och hemsida har hamnat under vatten därför går det inte att nå oss där men vill ni boka rum så ring 0414-24448 eller 0709559080.

VI har öppet: Trädgården alla dagar mellan 10-18
Plantskolan Fredag-Söndag 10-18
Grönsaker Fredagar och Lördagar 10-18
Trädgårdsköket Fredag-Söndag 10-18

I trädgården är allt utplanterat till slut, lammen växer på betet och dom underbara ankorna trivs i dammen.

Ullen

2011-06-13T09:33:00.006+02:00

Denna vår har varit splittrad i många projekt så allt har gjorts med andan i halsen, men nu är årets lammning och fårklippning avslutad

Och ullen är på plats i trädgården.

Och barnen också!

Vi har öppnat och mycket återstår att plantera.

Välkomna!

Snönamin drar sig tillbaks

2011-03-13T09:13:00.018+01:00

Äntligen börjar vintern ge med sig, snövågorna som vällde fram i här dalen lämnade förödelse och massor av växthusglasskärvor efter sig medan vi och djuren sökte skydd på de övre våningarna.

Dörren till stora växthuset förseglades i flera månader, men det tillhör historien.

Nu börjar isen på dammarna vattnas upp så smått, änder hittar hit - de ser magra ut i år - ta ni lite vattenkrasserötter o vad ni kommer åt!

Den förut så stolta palmkålen är stukad o redo för komposten,
men nya sådder är på gång.

Ja, vi tar väl ett varv till i år - vad ska man annars hitta på?

Fredagseftermiddag i badhuset

2011-02-25T14:30:00.004+01:00

När det lackar mot helg är det inte fel att göra sig lite ren
och fin även om man bara är en höna.

I badet finns alltid viktiga saker att prata om på tu man hand,

och i grupp.

Ha en skön helg alla hönor och tack för veckans ägg!

Sportlovspromenad vid (is)havet

2011-02-21T19:43:00.010+01:00

Vid Knäbäckshusen i östligaste hörnet av Rörum håller isen ett fast

grepp över strandens stenar och träd - det är förundrande vackert härnere -

ödsligt och tyst, havet hörs knappt av, det högblåa fria vattnet syns kanske en
trehundra meter från stranden, oåtkomligt.

Lurigheter i hemlighuset

2011-02-19T14:44:00.011+01:00

Enligt kalendern börjar det bli hög tid att så tomater o chilipeppar men blotta tanken på att sätta små tomatbarn till denna frusna värld känns nästan oetisk. De isande vindarna bortifrån havet kryper ju rakt igenom alla koftor o halsdukar, nu för fjärde eller femte dagen i följd.

Det är åtminstone skönt att hålla till inne i badrummet där
golven värmer både odlaren o fröna…

Först ut blev sextio frön av sorten Zebrino, tätt följt av lika många BrandyWine. Därefter tjugoen
tomatsorter till; LemonTree, Sweet100, Bolzano, Belissimo, Green Sausage, Cherokee Purple, Gul Brandywine, Pineapple, Purple Calabash....

Odlingsåret är igång, men, det började inte så bra:

Nio pallar eko-jord landade häromdan ute på gårdsplanen. ”Alternativjord” var beställt - som så många gånger förr - nu från Weibulls Horto, det som tidigare hette Weibulls. På var och en av de plastinslagna pallarna satt en en liten etikett med texten ”Alternativjord” och man kunde se att påsarna var gröna som vanligt. Verkade bra, hej o tack till chauffören.

Allt frid och fröjd trodde vi, men när vi väl kånkat in lite påsar märkte vi att KRAV-märket saknades. Och inte bara det, det saknades både innehållsdeklaration och ordet Alternativjord. Det enda som stod på påsen var ”En Kronmullprodukt”. Vad tusan - rena lurendrejeriet! Självklart måste det som marknadsförs o säljs som ekologiskt vara kontrollerat och KRAVmärkt.
Annars äventyrar vi ju hela vår ekologiska verksamhet! Vi måste ju kunna uppvisa svart på vitt vad vi använder - inga grisar i säckarna precis!

Efter några varma telefonsamtal kom de och hämtade hela rasket. Och vi har nu bytt jordleverantör till Hasselfors - de kom dagen efter - tack för det!

Men tänk att man alltid måste vara på sin vakt
- allt är inte grönt som glimmar grönt!

Lurjorden från Weibulls Horto - ut i kylan igen!

Och nu till chilifröna - i år blir det ett tiotal olika sorter - däribland en riktig rackare som tydligen kan få tånaglarna att krulla sig…

Januarifynd i trädgården

2011-01-22T09:57:00.011+01:00

När man ser grisarna äta så vällustigt så är det inte utan att man också blir lite sugen. Och nu när de hiskeliga snödrivorna börjar försvinna kan man kanske hitta ett o annat att ta med sig in i köket.

.

Ute i kållandet står brysselkålen i rader, det är bara att rycka upp en kålstock, det är ju ingen tjäle att tala om, och sen vrida av alla de små kålhuvudena o lägga i kastrullen.

De vintertrötta hönsen, som fått tillfällig asyl i uppdrivningsväxthuset, kan behöva lite uppmuntran; de får dela på stocken med de gröna bladen o jordklumpen.

Hönsen verkar för övrigt, i likhet med en själv, rejält trötta på vinterlivet och bara längtar efter att få kontakt med jorden. En dynghög får duga!

När vi gick i middagstankar där ute i trädgården passade vi också på att ta in lite vintersallat, machê. Den verkar helt oberörd av all nederbörd o kyla som passerat de senaste månaderna.

Hur kan den se så oförskämt fräsch ut där under snön? Har den glykol i ådrorna?

Glykol eller ej - den blir iallafall verkligt knapergod o söt med lite granatäpplekärnor o vinägrett.

Bon appetit!

2010-12-31T19:34:00.004+01:00

Gott Nytt År

Önskar vi er alla!

Lammen påväg till matbordet.

Vinterresa till N Y - sista delen

2010-12-21T21:41:00.017+01:00

I New York saknas knappast något; vad sägs om färsk vattenkrasse för 75 cent bunten i Chinatown.

Och sådana här avlånga gurkiga auberginer bara måste vi odla själva nästa år.

En dag när vi letade efter MoMA - Museum of Modern Art som ligger inne i gyttret runt de största varuhusen på Femte avenyn så gick vi först 53e gatan österut istället för västerut. Plötsligt i en liten glugg mellan två jätteskrapor verkar någon längtat efter ett vattenfall. Och byggt ett.

Mörka trädstammar avtecknade sig mot den upplysta brusande vattenväggen som var rejält stor som synes.

Ljudet av forsande vatten ekade mellan husväggarna och Femte avenyn o Zephora o Macys kändes med ens långt borta...
En dag när lite ljummare vindar svepte över Manhattan tåg vi tunnelbanan till grannbyn Brooklyn. Här ligger en sevärdhet vi bara kan rekommendera; Brooklyn Botanic Garden.

Här kan man lugnt vika en dag och bara bli upplyft. Det är vackert, smakfullt och intimt på samma gång och det var helt enkelt svårt att åka därifrån. I magnoliaskogen där alla ludna knoppar bidar sin tid skulle man gärna klä ut sig till en grå ekorre bara för att få vara kvar till vårens knoppsprickning.

Nu när bladen är väck kan man njuta av alla städsgröna underplanteringar. Man använde sig flitigt av vanlig murgröna

men också skuggröna (Pachysandra terminalis) och vintergröna (Vinca minor) eller lågväxande bambu.

Här förökade dom magnoliorna på klassiskt vis direkt på grenarna

Efter att ha ”skadat” barken litegrann på en utvald gren så binder man en liten svart plastpåse fylld med jord runtom grenen och sen väntar man (något år antagligen) tills det bildas rötter i paketet och klipper av det “nya” lilla trädet som blir sin mor upp i dagen...

Tänk att själv föröka sin favomagnolia, hmmm.

Japanska avdelningen var bara så vacker med sina koi-karpar, trampstenar i vattenytan, hängande katsuraträd och

hängande tallar (Pinus strobus ´Pendula´). Vill vara ekorre igen.

Här står de stora o stolta japanska körsbärsträden på rad. När de blommar kan det nog vara trångt här på stigen...

Till sist något typiskt amerikanskt; många donerar pengar till olika ändamål och som tack får namnet leva vidare i evig tid.

Men, vem vill inte ha en bänk att sitta och minnas sin mamma på?

Vinterresa till N Y - del 2

2010-12-20T21:20:00.010+01:00

You may say I´m a dreamer, but I´m not the only one...

I Central Park, New Yorks stora grönområde där vi då och då strövade omkring hittade vi denna mosaik av Yoko till minne av John. Hoppas de här barnen heller aldrig kommer att sluta drömma om en värld utan krig...

Central Park är verkligen stor, den rymmer till och med en insjö mitt i,

och runt sjön finns ett inte så pjåkigt joggingsspår

Vi hittade också en amerikansk variant på en s k fåfänga

även om de omgivande husen med tiden vuxit om utsiktstornet!

De träd som fortfarande bar någorlunda mycket blad var de vita mullbärsträden, som också hade antagit ansenliga proportioner här i parken.

Det är också kul när träd får breda ut sig som de vill. Såna här märkliga grenar hade nog en svensk stadsträdgårdsmästare avlägsnat för länge sedan.

Någon kan ju få för sig att klättra här!

Vi kom nog i senaste laget för växtligheten trots allt; till och med prydnadsskålen hade fått ordentligt på pälsen av minusnätterna men det var kul att se att kålen flitigt användes

som färgklick i urnor och privata trädgårdar

Fortsättning följer...

Vinterresa till N Y - del 1

2010-12-19T21:51:00.013+01:00

5e till 15e december 2010 - tio dagar, några med snöflingor, i New York.

Tio dagar fyllda med goda intryck av mat, människor, jazz, stora hus, oersättliga tavlor och faktiskt - trädgårdar både bland skraporna och lite mer lantligt.
Det började med att vi helt nära Chinatown snubblade över instängda trädgårdsskulpturer i marmor och gjutjärn.

Inte så enkla att ta hem som handbagage precis - rostiga damen hade nog behövt egen platsbiljett - men de var till salu; lockande gamla, mossbelupna o säkert inte billiga.

Och, de gav mersmak på fler trädgårdsupptäckter.

Något som varje stad med självaktning har är en botanisk trädgård, och New York hade faktiskt två stycken visade det sig. Vi började på den till ytan största o en av de äldsta i världen, New York Botanical Garden, som är klassat som National Historic Landmark och ligger i Bronx. Stort var det verkligen, även gångstigarna, som i Sverige kunde klassat in som en bättre landsväg. Här och var möttes vi också av (så gott som tomma) tågvagnsset som skulle hjälpa folk runt i parken.

Vi promenerade runt i många timmar, gapade åt stora träd, aldrig har man skådat så stora tulpanträd som här.
De rakväxande enstammiga tulpanträden var fredade av indianerna och fick bara användas till att göra kanoter av (ungefär som Kronans ekar i södra Sverige som gick till skeppsbyggen).
Och sockerlönnar och kärrekar var verkligen grande. Vi hittade också lite persimoner (Diospyros virginiana) på marken som vi ska pröva att pilla ut fröna ur och så, den är härdig i zon 1 åtminstone. Ett annan spännande bekantskap var Idesia Polycarpa (ursprung Kina) med vackra röda klasar hängande vintern igenom tydligen.

Ett sådant träd borde man pröva att sätta hemma - det verkligen lyste upp!
Efter ett par timmar runt nollan var det sedan skönt att gå in i uppvärmda växthus;

torka bort imman på glasögonen och slå sig ner vid en fontän,

o bara dofta på blommorna.

Fortsättning följer...

Vintern är kommen.

2010-11-26T12:06:00.009+01:00

Snön ligger tung på växthustaken och innanför hänger druvorna.

Dom har blivit rejält sockerstinna nu på slutet, märkligt nog har småfåglarna låtit dom vara ifred ännu. Vin eller marmelad? Det är frågan.
Även kiwifrukterna börjar bli färdiga,

först nu i slutet av november har de blivit riktigt söta och al dente.

Snöns tidiga ankomst gjorde det jäktigt de sista dagarna, men nu har vi i alla fall fått ner alla årslammen nära gården.

De utfodras ute på grönsaksjorden och kan när de vill gå in i stora växthuset och få lä och vila. Vi har delat in det 500 kvm stora växthuset i två delar så tacklamm och bagglamm kan gå var för sig. El-staket och grindar håller dom på var sin sida om gränsen.
Med snön kommer alltid ett sorts lugn över hela dalen, naturens ljud blir dovare, ens egna steg blir tystare. Det känns som om någon lagt ett stort täcke över allt och alla och tydligt visar att nu får ni allt ta och vila ett tag.

Bejaka fåret inom sig; ta det lugnt, äta mjölksyrat, bida sin tid.

Under mispeln kan man kyssas...

2010-11-20T09:41:00.010+01:00

...men också hitta en och annan nerfallen mispelfrukt.
Regnet har varit ihärdigt i flera dagar men nu på morgonen är det äntligen uppehållsväder. Det har inte varit några minusnätter nu på ett tag men nästa vecka utlovas riktig vinterkyla. Så, nu kan vi inte vänta längre, det är dags att plocka de gyllena mispelfrukterna. Vi ger dom några timmar bara så misplarna får en chans att torka upp litegrann.

Vissa grönsaker trotsar novemberrusket riktigt bra; sanktvictorpurjon blir bara vackrare för varje dag

och den stolta och goda palmkålen likaså,
medan skockorna verkar lite snuviga och kylslagna. Det får bli stekta skockor ikväll helt klart.

En grönsak som bara längtar efter ett snötäcke att övervintra under är machésallaten - vår vintersallad. Den måste vara nästkusin med isbjörnen eller nåt för kylan bekommer den inte alls.

När den tiden kommer är det bara att sopa bort snön och plocka med sig in. Och nu, mot misplarna - här är ingen tid att förlora!

Befria tagetesen!

2010-10-08T06:26:00.006+02:00

Det fanns en tid, för ganska länge sen nu, när vi nyligen flyttat in på Djupadal så förklarade vi för oss själva att hela gården var en TZ, en tagetesbefriad zon. Nyinkomna från Bondegatan på Söder ville vi odla allt som gick, blommor o blader o grönsaker, allt ville vi testa, utom då just tagetes. Vi till och med skröt för vänner o grannar att vi minsann fullt ut var en TZ, och det blev en del av vår odlaridentitet.

Hur kunde vi vara så enögt dumma att göra det?

Det är förstås klart att vi nog fick en, nästan dödlig överdos hos Lasse i Västra Ryd som varje sommar odlade hela skogstomten o uteplatsen full med orangea små själlösa tagetesar, och egentligen hela ens uppväxt på sjutti- o åttitalen var kantad av denna pålitligt blommande men ack så tråkiga självklarhet i kommunala rabatter o urnor. Mycket av olusten kom nog också från doften som ofta var nog för att locka fram en skärande migrän...

Men det var då de, nu är det andra tider, och i år har vi verkligen hittat den rätta platsen för tagetes; i växthuset, sambo med tomatrankor o korta slanggurkor.

Det är som om den nu äntligen fått komma hem, härstammande från Sydamerika uppskattar den ju förstås precis som tomaten växthusets ombonade miljö.

Samtidigt som vi äntligen befriat tagetesen o släppt ut den i värmen så har vi också befriat oss själva från ännu en inskränkt fördom.

Och det är väldigt roligt att skörda tomater bland alla dessa storväxta blommor, och även doften kommer nog till sin rätt här i växthuset, alltid skrämmer den bort någon, en vit flygare eller så...

Förberedelser inför helgens skördemarknad

2010-09-23T20:10:00.011+02:00

Äppelplockning

kakbak
blombuketter
pumpor i massor
surdegar
tomatskörd.
Och grisarna tränar inför helgens tävling...

Marsipanfrukter

2010-09-21T04:43:00.005+02:00

Nära dammen, granne med änder o sothöns står ett litet sandpäronträd o gömmer sig, dess frukter är alldeles äppelrunda, inte så stora, guldgula. Kumoi heter sorten. Och att smaka på dom ger en märklig upplevelse, mitt i krispigheten så klingar det till som av den goaste marsipan. Den är helt enkelt underfundigt god, i synnerhet om den får ligga till sig några dagar.
Tänk om man kunde få fram många av dom, då vore lyckan gjord tänker man gärna. Men hittills har de inte uppvisat så jättestor bördighet, och asiatiska sandpäron, eller nashi, är väl hursomhelst inte skapade för kyliga länder direkt.
Den ringa skörden gör att man får dela på frukten. Ett kumoi och alla i familjen får varsin smakbit o alltid blir det samma förvåning - den smakar ju faktiskt marsipan...

Lyckoklöver

2010-09-09T06:30:00.004+02:00

Man kan faktiskt bli hellycklig av en klöverodling. Så enkla o självklara o vackra sticker de upp sina raffinerat väldoftande blommor, lika lockande för såväl humlan som för odlaren.

Och de frodiga bladen, som snart ska gröngödsla marken till gagn för maskar o allt jordlevande, förbereder jorden för nästa års grönsaksväxande.

Klöverväxterna är helt enkelt i sin enkelhet bara självklara i en levande, ekologisk, trädgård.

Favoriten är kanske ändå perserklövern som varma dagar skickar iväg parfymerade vindpustar av väldoft.
Den vill man ha växande lite här o där i trädgården, inte för långt bort...
Perserklövern, som är ettårig, övervintrar alltså inte utan på våren kan man odla som vanligt utan att ha den som ett ogräs i grönsakerna. Perserklöver får också en imponerande bladmassa som måste klippas ner några gånger under en sommar.

En annan nästan lika oumbärlig klöver är inkarnatklövern (kallas också blodklöver) som är toppigt röd o tilltalande.
Här växer den ihop med vitblommande bovete o blå honungsfacelia.

Att få gå genom en klöveräng o få ta del av all frodighet (och i tanken nästa års frodighet) kan verkligen få en att bli, ja, lycklig!

Godmorgonkrasse

2010-09-02T06:23:00.007+02:00

Äntligen börjar vattenkrassen få leva ut sitt verkliga jag i den lilla bäcken mellan dammarna. Nu när sommaren tagit några steg mot höst, när nätterna blivit rätt så kyliga medan dagarna fortfarande är härligt ljumma, då verkar vattenkrassen trivas som allra bäst. Då sträcker den ut sina mjukt rundade blad som för varje dag blir större o större medan det kalla källvattnet rinner runt rötterna.

Senaste tiden har vi rensat stenkanalen o tagit bort större växter som skymt ljuset, vass o kaveldun, rosendunört o fackelblomster har fått ge vika. Och det känns nästan som att vaska efter, ja guld kanske.
Där i lilla källvattensbäcken finns plötsligt en fantastisk bladgrönsak som sätter sin smak på hösten; vattenkrassesoppa med ägghalvor,
krasseomeletter, blandad i sallader eller i ensamt guldmajestät på tallriken bredvid biffen. Mmmm...

Saffrans sista promenad

2010-08-26T21:25:00.005+02:00

Bordercollien Saffran 20/11 1998 - 26/8 2010.

Du var med överallt;
på åkrarna, på backarna, i trädgården. I växthuset om vintern med alla lammen, i traktorn, på Knäbäcksstranden. Vid fårklippningen och vinterfodringen, vid byte av betesfålla på hösten och under lamningen på våren. Och när vi hämtade tillbaka rymlingsdjur vid Forsemölla eller Nybo.

Mitt i natten eller närsomhelst, alltid pigg och sugen på arbete...

Idag fick vi vår sista promenad tillsammans på backarna, och vår sista
kelstund i klövern. Vi saknar dig nåt otroligt Saffran.

Höghöjdshöna

2010-08-24T06:41:00.003+02:00

Att få röra sig fritt på marken bör naturligtvis vara en självklarhet för alla höns i Sverige o andra länder. Men det verkar också som om höns vill komma upp litegrann i luften, få en vy över sin plats på jorden, kanske ana ett större sammanhang,

och också kunna få ruva på sina hemligheter ifred...

En trädgårdsrunda i högsommartid

2010-08-10T06:49:00.018+02:00

Välkommen att smaka lite rå lasagne ur trädgården;

Solbollar o heliotrop

purjoblommor med humlesurr

och aprikoser i det fria.

Berättelser för små älsklingar på dagen

och berättelser för de stora under ett fikonträd om kvällen

damen med komockorna
och ljudet av vatten som droppar i en skål av plåt

Nygifta skriver sina namn

medan majsbrudgummar står på vänt

och det röda bönträdet som blommar för första gången.

Och möten, massor av möten. Även med en soltomat.

Hålla bollarna i luften

2010-07-28T04:57:00.008+02:00

Jonglören kan hålla sina käglor flygande en stund o
salladsplantorna flyter i vattnet

Ormbunkar o kor står plötsligt bara still

o barnen längtar ut till ön i dammen där skulptören bygger sin ruin

i växthuset väntar alltid något på att plockas
o den blivande bruden håller ömt i sin bukett

medan blommorna tar sig upp på sina klätterpinnar

MedVänligaHälsningar till Stina Skough

2010-07-27T06:20:00.010+02:00

”Har varit i Mandelmans berömda trädgårdar idag. Döm om min förvåning, mitt i högsta semestertiden har man stängt alla dagar utom fred,lörd, söndag. Massor med folk som liksom jag och mitt sällskap står som frågetecken. Hade tänkt oss att äta lite god lunch, oj vad vi bedrog oss. Ville gärna köpa några ovanliga växter. Ingen vill ta betalt." Vi har stängt, återkom till Helgen". Mycket besvikna. Aldrig mer ogästvänliga Mandelmans som tar betalt 25:- för att bese trädgårdar som visas utan en enda skyllt som talar om vilka blommor eller buskar som odlas i rabatterna.Urdåligt.
MVH Stina Skough”

Stina, du o ditt sällskap stod som frågetecken säger du.
Här kommer fler:

Varför vill du ha fler skyltar när du ändå inte verkar kunna förstå och ta till dig innehållet i de som redan finns?

Varför gick du in i en stängd butik o försökte handla när människorna där arbetade med annat?

Varför kan du inte uppskatta en öppen trädgård för vad det är; att få bli insläppt i en tavla?

- Och, där entreavgiften också tjänar till att besökaren ska stanna upp o tänka efter, och inte bara rusa på som i ett shoppingcenter...

Blå-gult

2010-07-14T22:18:00.008+02:00

Vid gröngödslingskiftet

i grönsakslandet

och i perennrabatten; det sådda o planerade.

Längs vägkanten och

vid parkeringen; det vilda o självsådda.

Allt finns där. Det gäller bara att komma nära.

I väntan på storken

2010-07-11T06:50:00.011+02:00

Den senaste veckan har det, trots torkan, växt fram en märklig skapelse mellan äppelträd o alar; ett höghus för djur.
Några djur flyttade in igår, bruna hönan, fru Linderöd o ett gäng får. Andra kommer nog vad det lider, det finns plats för både ugglor, duvor, bin o fiskar, till och med familjen räv har eget krypin, lite lagom avskilt.

Det är konstnärerna David Skoog o Richard Johansson som sått frön, vattnat o planterat sin skapelse mitt i myllan, och i det varma gynnsamma vädret växte den fort

och igår slog den ut i full blom.

Nu är det bara att invänta storken...

Morgonblommor

2010-07-09T13:46:00.005+02:00

Pionvallmon vaknar tidigt tidigt,

också dom mörklila,

o lika tidigt som tidningsbudet hittar bina till en honungsros,
den doftar verkligen sött o lockande.

Öppningsbilder i vallmotider

2010-07-04T06:49:00.009+02:00

Sommarvärmen steker slänter o grusvägar, den flyktiga kornvallmon har brått att blomma.
Och inne i stora växthuset har tomaterna börjat mogna o då är det dags att öppna butiken. Agnes o Pelle från Ivön i norra Skåne tittade in i grönsaksbutiken redan på premiärfredagen o hittade både bröd o lök o lite till.
Här har alla vi som arbetar på gården i sommar samlats i ullen vid päronkvittenträdet; kockar, bagare o grönsaksskördare. Och i ett annat hörn av trädgården såg tre små griskultingar dagens ljus, som vanligt var fadern frånvarande o kunde inte hittas någonstans.
I innerträdgården blommar pionvallmon, vita o svarta, i långa rader.

Grönsaksbutiken är öppen på fredagar o lördagar o trädgårdsköket håller i gång även på söndagarna ända in i första veckan av oktober.

Två på en tröskel

2010-06-30T21:34:00.005+02:00

Av trettio ägg i äggkläckningsmaskinen så blev det bara de här två som tittade ut. Men det räcker med bara en kompis för att våga sig på det mesta här i livet... Two birds on a wire One says c'mon and the other says "I'm tired"...

Dagens bild

2010-06-26T22:43:00.006+02:00

Tryffelhassel med nätstrumpa

2010-06-26T09:38:00.004+02:00

Här hamnar en liten hasselplanta i jorden, alldeles intill andra storfruktiga hasselbuskar som växer på en östsluttning på gården. Just denna hasselplanta är det inget särskilt med egentligen förutom jordklumpen den har runt rötterna. Jorden är nämligen uppblandad med tryffelsvampsmycel och det vore ju väldigt kul om denna läckerhet till svamp skulle trivas här i hasselundens sandjord.

Tryffeln, likaväl som andra jordlevande svampar, bildar en underjordisk rörelse med otroliga förgreningar o nätverk, en mycorrhiza, o helst gör den det där hassel o ekar växer.

Eftersom den jordlevande sorken, vattensorken, härjar runt i jorden o gnager på trädrötter - äpplen, plommon o gärna hassel - så har vi börjat att sätta ståltrådsnät runt rötterna vid planteringen, särskilt när det gäller lite mer exklusiva buskar o träd, som tryffelhassel. Vattensorken verkar nämligen delta i en växande underjordisk rörelse som arbetar för ett mer öppet landskap, utan träd o buskage...

ReineClaude-plommonträd som tappar bladen o snart välter omkull efter vattensorkens aktiviteter.
Rötterna på det här Discovery-äppelträdet är effektivt avskalade o avklippna, synd att vi glömde stålnätstrumpan här.

Carin med C

2010-06-25T08:30:00.007+02:00

I skuggan under det vita blåregnet pratar vi en stund med Carin från Nässjö. Hon berättar att hon har varit här många gånger, de första gångerna, för en tio-tolv år sen tillsammans med maken o de senaste åren, som idag, i sällskap med någon av döttrarna.

Hon är en människa jag bara måste stanna upp inför, hon talar lågmält o mjukt, och man förstår att nu är tid att lyssna. Hon har åkt långt för att komma hit idag, på långa varma sommarvägar. Något väldigt starkt har drivit henne hit, antagligen minnet av grönt, antagligen minnet av trädgård, och med all säkerhet inte bara vår trädgård för efter en stund berättar hon om sin o makens egna trädgård, den dom skötte tillsammans, då för länge sen i Blekinges skärgård.

Och ögonen lyser o orden blir så enkla o övertygande när hon berättar om alla blommorna där fanns, där i egna trädgården vid sommarhuset.

Sen måste jag arbeta vidare men man blir ibland så väldans nyfiken, lite som när man bara måste få veta namnet på en lockande blomma;

- Jag heter Carin, Carin med C.

It, sometimes, takes two to tango...

2010-06-16T07:16:00.004+02:00

Nu har verkligen granatäppleträdet i caféväxthuset kommit igång, bland massor av skotttillväxt på grenverket syns också första granatäppleblomman för i år, frasig, spröd o sidenlysande. Tyvärr tyvärr har fästmannen o pollengivaren dvärggranatäpplet som växer intill inte riktigt vaknat än, inga hanblommor syns till.
Förra året så lyckades vi faktiskt, med handpollinering för säkerhets skull, få 5-6 mogna granatäpplen. Det var nog fjolårets största grönkänsla ändå, att kunna suga på hemodlade granatäppelkärnor.

Alg-e-bra

2010-06-11T06:29:00.007+02:00

Regn för en liten planta är som råmjölk för en nyfödd, det kan ofta göra hela skillnaden. Så nu när det regnar så gott som varje dag så passar vi på att sätta ut alla plantor vi har kvar, grönsaksplantor o blomplantor, allt ska ner i jorden. Eller i sanden.

Igår satte vi några hundra indiankrasseplantor i ren sand vid gångstigen mellan de övre dammarna. Sen tog vi alger från dammen bredvid o la runt plantorna för att bevara fukten o också ge lite näring till de små krasseplantorna.

Alger, den gröna ullen.

Den ullade trädgården

2010-06-09T07:03:00.007+02:00

Nu har Herman o Samuel fårklippare varit synliga i Rörum o gjort fåren sommarfina, nu kan de beta hela varma sommaren utan sina vinterkläder o vi kan smycka gångarna. Efter ett par regn lyser det verkligen om ullen. En torr o varm dag får man lust att lägga sig på ullbädden, då kommer man nog nära sitt ursprung, fårskallig som man är.

Varmt o slitigt både för människa o djur, och det tar en hel dag.

Det är lika bra att lägga ut ullen på plats direkt.

Man doftar som ett får själv så
småningom, och särskilt händerna blir mjuka o fina.

Kvällsjazz

2010-06-05T06:09:00.007+02:00

Anki 20.15
Blivande fjärilar 20.38

Marie 20.52

Aaron o Johan 22.20

I skuggan av ett mullbär

2010-06-02T21:51:00.006+02:00

Vid foten av ett vitt mullbärsträd på innergården står de här spretiga tulpanerna, de drar blickarna till sig hela tiden, man kan nästan inte se sig mätt, särskilt inte på kvällen. De känns på nåt vis väldigt ursprungliga också, som tulpaner brukar se ut när de ristats in i en sten på en kyrkogårdsgrav. En stentulpan helt enkelt.

I väntan på Albertine

2010-05-31T07:17:00.005+02:00

Just i detta nu kan man njuta av päronkvittenets knoppar. Det verkar som om det är jättemånga blomknoppar i år, även på ganska unga träd. Kvittenknopparna är mjukt silkesrosa o oändligt vackra och de liknar faktiskt klätterrosens Albertines knoppar framåt högsommaren.

Päronkvittenträdet, Cydonia oblonga, har också mjukluddiga gröna blad som liksom bäddar in alla knopparna, nästan som om de befann sig i en enda stor säng,..
En klar fördel mot Albertine är att det inte finns några vassa rostaggar att sticka sig på. Och så får man ju stora päronkvittenfrukter att göra marmelad på, sen i höst när den tiden kommer. Men det är klart, Albertine vill man inte heller vara utan...

Katrinetorp vers. 2.0. Nu med ull & aubergine!

2010-05-28T07:43:00.013+02:00

Häromdagen bar det iväg till Katrinetorp o Malmö igen, denna gången slapp vi regn och vi kunde lägga ut ull i gångarna, den räckte inte riktigt hela vägen så fler får får släppa till sin ull framöver, det går åt massor... Den vita ullen ger härlig kontrast till Katrinetorps bördiga svartmylla.
Sen fortsatte vi att plantera ut de mer frostkänsligare plantorna som chili, aubergine o mer hemliga sommarblommor.

Nu kan det börja sätta fart o växa.

Vi ses i juli, den 11e närmare bestämt, då blir det nån slags invigning o visning av trädgårdarna som skapats av trädgårdsmästare från båda sidor av Öresund, bron fyller ju som sagt 10 år i år!

Två vid Ensamma Trädet

2010-05-24T08:27:00.005+02:00

Kompisarna Joel o Saffran
Nysått i motljus

Nu är det kväll

2010-05-22T21:49:00.000+02:00

Tulpanerna tycks nästan bli rödare om kvällen

Snart ljuder lövgrodorna över hela dalen.

Rosenkvitter!

2010-05-22T06:05:00.005+02:00

Nu har de öppnat sig, blommorna på den kinesiska kvittenbusken Chaenomeles cathayensis, vita är dom med laxrosa skiftningar. Själva frukten på denna kvittenart kan bli riktigt stora o maffiga, vi såg såna i Heligan i Cornwall för en del år sen o kände direkt att den måste vi pröva att odla. Och nu kommer de första vackra blommorna, det ska bli kul att se vad som händer framöver när frukterna börjar utvecklas.

Nu har också äppelträden vågat öppna blommorna, de är alltid försiktiga in i det längsta här på vårkalla Österlen, första träden ut är Blanche o Discovery.

Ska vi gå ut och kabbeleka?

2010-05-19T07:16:00.003+02:00

Många av vårens vilda blommor är gula, som tussilago o maskros, åkerns rapsblommor och våtmarkens kabbeleka. Det är som om hela naturen vore ett trafikljus som står i vänteläge mellan rött o grönt.
Snart, mycket snart, slår det om till grönt ljus och sommarens vägar ligger öppna...

Humledumledoff och mirabellblommor

2010-05-17T06:21:00.005+02:00

Tur att det finns flitiga insekter som jobbar även när våren är långkall som i år, nästan inga av bisamhällenas invånare har ännu vågat sig utanför dörren...

Sista rutan är satt!

2010-05-15T07:47:00.005+02:00

I går kunde vi öppna dörrarna till vårt nyaste växthus, o det blev medlemmar av Glanshammars trädgårdsförening från Örebrotrakten som bänkade sig vid borden o premiärlunchade ramslöksoppa med ägghalvor o grönsaksbröd efter en två timmars trädgårdsvandring bland vitlökar, linderödsgrisar o plantering av poppelmagnolia.

Växthuset, som blir en del av både plantskolan och entrén till trädgården är ett ihopplock av lite av varje, själva stommen o furuträet har stått som växthus i Vansbro i Dalarna o sen har vi förstärkt med lite järn här o där o så har vi ställt allting på en ekplankssockel, som på en blekingsk bålestuga ungefär. Luftluckorna däremot är av aluminium o kanalplastskivor istället för glas så de inte blir så tunga att öppna o att vi framöver slipper byta söndriga glasrutor längst där upp vid nocken...

Alla ni Glanshamrare, vi är så glada att det blev just ni som premiärade här, ni är bara så goa allihop, lycka till med era övriga skåneupplevelser!

Äkta dalkulla med sitt senaste fynd, en rödbladig hasselbuske! Hoppas den trivs i Glanshammarjorden.

Lerinpackning i Malmö

2010-05-13T07:26:00.025+02:00

Onsdag morgon; in i bilen med alla gårdens spadar o krattor, tvåbenta invånare o granngårdens Christine, haka på släpet fyllt med plantor och - iväg - mot Katrinetorps kommungård borta i Malmö. Där väntar en stor nyplöjd svartjordsyta att få sin form med rabatter o gångar inför sommarens 10-årsjubileum av Öresundsbrons tillkomst, då Skåne o Danmark nästan blev ett.

Det utlovas regn, hela dagen, men det gör inget för vi är taggade, det ska faktiskt bli skönt att åka hemifrån o bara få dra järnet utan nåt annat som distraherar, plantskoleAnders kommer att ansluta på plats.

Vi börjar med rundeln, med snöre, bambukäppar o spade markeras den, det regnar men än så länge inte alltför mycket.

Leran klibbar mer o mer på spadarna o det blir allt sörjigare i gångarna.
När vi grävt bort jorden i rundeln helt o fått en hög bred jordvall runtomkring så kröner vi allt med att slå ner spetsade tremeters granstörar, här ska klockrankan växa.

Hela ytan får en rak kant mot de yttre gångarna

Marie ser till att alla gångar o plantor hamnar på rätt ställe.

Men regnet stundtals häller ner så vi passar på att hålla middag som man säger i Skåne dvs ta lunch, det blir inte bara mackor o ägg som vanligt utan Katrinetorps restaurang serverar en värmande fisksoppa.

Efter maten gräver vi klart alla bäddarna, sätter snören på störarna o sen är dags för plantering; kronärtsskockor, pionvallmo, klockrankor, prydnadskål, rödkål, jätteverbena o förra årets matlök.
Om några veckor kompletterar vi med de mer frostkänsliga plantorna 0ch ullen.

Vid störarna sätter vi klockranka.

Klockan börjar bli kväll, nu börjar det arta sig...

Tack alla för en härlig dag i vätan o leran. Tack Ahmed, Katrinetorps egen trädgårdsmästare för all support, och Torgil för ull, störar o allt runtomkring!

Kontaktsvårigheter för ett pappersmullbär

2010-05-08T20:37:00.011+02:00

Nu blommar pappersmullbäret inne i kaféväxthuset, helkufiga blommor verkligen, som små mjuka bollar med massor av rosaskimrande antenner på. Honblommor är det, hela trädet är en hon, för bland pappersmullbärsträden är det tydligen så att vissa träd bara har hanblommor o andra bär honblommorna som sedan utvecklas till en frukt efter pollineringen.
Det gäller alltså att få två olika träd att mötas om man vill ha en frukt att sätta tänderna i. Vi har tursamt nog en hane också, borta i backen, lite tanigare är den visserligen men så har den ju inte skyddande växthusglas runtom sig.
Den har vi fått som stickling från en botanisk trädgård medan honan kommer från en holländsk plantskola.

Nu är det alltså tid för ett blommöte men det är lättare sagt än gjort, för hannen där ute på friland har ju inte ens fått blad och än mindre ser man några hanhängen.

För att råda bot på detta så tog vi förra sommaren en stickling från hanträdet o när den fått lite rötter så satte vi den i jorden bredvid honträdet. Här ska dom få växa upp nära varann, skaffa frukt tillsammans o kunna åldras ihop, ja så var den enkla tanken.

Den lilla hanplantan klarade den stränga vintern men den behöver nog växa till sig lite innan den får vara med o leka.
Den har fått blad iallafall, så nu är dom i samma tidsfas. Men man får nog ge sig till tåls några år innan man får skörda frukten av det hela.

Sakta växer trädgården fram - o fåren passar på att rymma o äta gullviva

2010-05-03T21:56:00.009+02:00

Mellan två av växthusen har vi en yta som vi aldrig riktigt gjort något av, visst har vi odlat lite av varje här genom åren, som majs o solrosor o så, men det har varit mer som av en reservplats när man får plantor över istället för att man tänker ut vad som egentligen skulle passa bäst just här.
Platsen är inte så dum egentligen, den är varm o skyddad o inte så stor o jorden är sandig. Som gjord för kryddväxter egentligen.
Efter genomfräsning med lilltraktorn är jorden fluffig som grädde, o det är ganska lätt att bygga upp bäddar o få struktur, iallafall när man står bredvid o tittar på - o tar kort...
Av en storstor libbsticka blir det plötsligt två hela rader, visst slokar dom lite först men dagen efter har dom stadgat sig efter flyttchocken.
Som en liten avgränsning har det nya kryddlandet en låg häck med ljusröda hjärtformade blad, katsura. Eller hjertetræ som det heter på danska.

Sen blir det inte mer planterat, vi anar plötsligt oråd, det har blivit lite väl tyst långt borta vid fårhuset där alla tackor o lamm går o väntar på att gräset på backarna ska bli lagom långt o att gullvivor o backsippor ska blomma klart.
Dessutom ska Herman fårklippare komma endera dan o befria dom från vinterullen. Ett elstaket har tills nu utgort enda gräns mot de lockande backarna o dess godbitar i form av gullvivor o backsippor. (Olustigt nog älskar får dessa vackra blommor som andra idisslare som till exempel kor ratar.)
Vi tar med oss vallhunden Saffran o går upp o kollar läget, o mycket riktigt, kvar runt fårhuset står bara en, säger en, tacka med sina två sladdlamm som är för nyfödda för att rymma dom med.
Hmmm, å vad trött man blir ibland, men det är bara att springa upp på närmsta åkern för att se vart dom tagit vägen, men, dom har inte stannat där utan självklart hittat en öppen grind o hittat in till gullviveland o backarna...

Till o med Saffran tittar trött på oss o verkar liksom föreslå det vi till slut båda inser - idag är det betessläpp, vare sig vi vill eller inte.

Hoppas ni blivit snabba nog att springa fortare än räven alla små lamm där uppe på backarna! Ses i höst!

Leka humla - del 2

2010-05-01T07:09:00.006+02:00

Nu blommar utomhusaprikoserna, omkring en månad senare än de som står inne i växthuset intill. Förutsättningarna som skiljer inneträd från uteträd är alltså inte mer än tre millimeter glas...
Träden, som planterades samtidigt för kanske sex- sju år sedan, är annars jämnstora o vi får beskära dom ganska mycket.

Aprikosträd blir granna här i syd, årsskotten är ofta mer än metern långa o infrysningen på vintern egentligen ingen.
Den tidiga blomningen är den huvudsakliga risken, kommer nattfrosten ryker blommorna.
Då får man ta fram fiberduken eller offra ett lakan.

måndag potatis, tisdag potatis, onsdag torsdag fredag potatis, lördag o söndag potatis

2010-04-29T07:36:00.008+02:00

Här inne i ladan har de legat på groning, årets sätt-
potatisar, ljust o frostfritt, Princess, Timo, Leoni o Blue Belle o så huvud-
sorten Amandine, förra årets absoluta favorit.

Många potatisrader blir det. Charlotta o Marie som båda går på Säbyholmskolans yrkesodlarutbildning sitter på den gamla potatisättaren från Tollarp, ”Walfrid Andersson”, o övervakar så att sättorna hamnar rätt o att de gröna små groddarna inte skadas på sin väg ner i jorden.
Hoppas bromsarna tar!

Vitlök o årets första bevattning

2010-04-27T19:17:00.013+02:00

Det dammar rejält när vinden far över gården o alla trädgårdsland o rabatter, det var ett bra tag sen det regnade o den lilla markfukten från natten o morgonen blåser fort bort under dagen. Vårtorkan börjar sätta in, det börjar märkas på växtligheten lite varstans.

Vitlökarna borta i backen verkar nästan att ha gått i stå, topparna tappar färg o det händer liksom inget från dag till dag, visserligen är nätterna kalla men ändå, det är något som saknas.

Vatten förstås! Vitlöken som stammar från Centralasien, är ju van vid riktigt blöta, fuktiga vårar. Hur kunde vi glömma det?

In o hämta vatten-
spridaren i förrådet,
den knirkar motsträvigt
när man vrider
spridarhuvudet runt, runt,
lite gammal rapsolja gör susen
för att smörja upp den...

Man nästan hör hur bladen ställer sig upp o återfår sin stolthet.

Spridaren får vara igång en lång stund, och ljudet minner om sommaren.

Sälg mera!

2010-04-25T18:15:00.005+02:00

Humlesurr, massor av surr, så här i nattkalla april, då kan man vara ganska säker på att man står i närheten av en sälg.

Sälgen, eller videbusken om man så vill, ger troget en tidig väldoftande blomning med massor av nektar. Medan honungsbina knappt har vaknat för året är humlorna desto ivrigare att komma igång med vårens bestyr. Och energin till det får dom av - sälgen.

Sälgen trivs också vid vatten, vilket passar bra eftersom flygande insekter fort blir törstiga.
Och har man gott om humlor i sin trädgård får man också god hjälp med den viktiga pollineringen av fruktträden lite senare på säsongen.

Och ju mera sälg ju fler humlor lockar man till sig.

Bäddat för tomat

2010-04-24T06:39:00.007+02:00

Stora växthuset känns aldrig så långt som när man bäddar där, bäddar med spade o kratta.
Man rör sig sakta framåt o lägger två skyffeltag åt höger o två skyffeltag åt vänster. Samtidigt som det blir en gång att gå på så får man en bädd på varje sida.

Sen fjolårets växtsäsong avslutades har det i tur o ordning bott grisar (storfamiljen Linderöd med bråkig far) i två månader, en storflock med dräktiga får (ett rent matriarkat) i en månad samt hönor som kommit o gått som hönor gör när de anar öppen jord.

Efter genomfräsning av av jord o halmrester så är det nu alltså dags att återigen göra gångar o bäddar. Det blir plötsligt så vackert, ur ändlös jordröra så växer struktur fram o med den kommer ett slags lugn också.

De jordtörstande tomatplantorna hämtas sen från uppdragningshuset. Först ut är Bolzano, en orange medelstor sort som börjat få gula sorgkanter i bladtopparna av begynnande näringsbrist.

Droppbevattningen som hängt uppe i taket över vintern läggs ner i bäddarna o varje planta får en egen liten droppslang med källvatten i. Varsågod o väx herr Bolzano!

Svart jord Vit höna

2010-04-23T12:25:00.006+02:00

En höna försummar aldrig en öppen, nyharvad jord.
Och så riskerar man att bli utan mask om man sover länge på morgonen...

Tre avprickningar från listan

2010-04-20T20:00:00.003+02:00

Nu är lamningen över, idag sådde vi de korta slanggurkorna o midsommarens sallad.

Någonstans i Sverige

2010-04-18T22:55:00.006+02:00

Här nånstans är det, snart, efter nästa kurva tror jag det var. Jo minsann, där var det. Vi missar förstås den lilla avtagsvägen trots att vi kör rätt sakta, o vi får köra vidare o vända. Det var ett par år sen sist, o vi bara måste tillbaka o se det här igen. Denna gång på våren.

Mitt i skogen ligger det, både orört o kultiverat på en gång, både tuktat o vilt, en riktig skogsträdgård. Tallar, mossa, vatten ur berget, rododendron, bambu, allt i härlig blandning o kontrast. O det som hänger över hela platsen är helt enkelt, ja, stillhet. Andaktsfull stillhet.
Pulsen går ner på sparlåga o håller sig lugn länge länge efteråt.

Många knoppar kommer att vakna här snart, magnolior, jättearalia, hjulträd o alla rododendrona.

Tänk om man fick vara med då.

Vy från en Ferguson 135

2010-04-15T06:43:00.004+02:00

Tur vi har en jordborr till traktorn. Massor av äppelträd av sorterna Amorosa, Discovery, Queens Cox Orange, Blanche o Alice ska planteras de närmsta dagarna uppe på höjderna bakom gården.

Ebba o Anders går efter traktorn o sticker ner de barrotade träden i de nyborrade hålen, fyller på med sandjorden o trycker till så det inte blir några luftfickor runt rötterna. Ympstället ska vara i nivå med marken o det är bra om det bildas en liten grop runt stammen så att regnvatten kan samlas där.

Vi har fått tag på äppelträd ympade på djupgående rötter, sk A2-grundstammar, som därför blir torktåliga o kan samla mineraler o näring från djupt liggande skikt.

Dagen efter så fortsätter vi att plantera på andra sidan av gården, på en södersluttande backe med klövervall, nu får våra två praktikanter från Säbyholmsskolan i Bro norr om Stockholm, Marie o Charlotta, vara med o plantera när dagens lammbestyr är avklarade.

Det var ett egendomligt ljus den dan

2010-04-13T06:34:00.004+02:00

Hela dagen ligger kalla vindar o kyla o trycker på från havet, de tränger djupt innanför jackan o de skrämmer alla äppelknoppar till tystnad. Från söder bortom backarna, drar plötsligt varmluft o dimma in o förändrar himlen o förändrar ljuset.

Gråalen, som anspråkslöst stått där hela långa vintern, plötsligt framträder den så starkt o kraftfullt, varenda gren rullar ut långa vackra girlanger, som verkar bli fler ju närmre man kommer.

I nån gren hänger förra årets kottar kvar, som bortglömda o uttorkade oliver. Efter en stund återgår ljuset till vanlig eftermiddag, o vi släpper ut grisarna som fått en ny hage.

Marschkas magiska säck

2010-04-11T13:47:00.014+02:00

Förmiddagsvila på lammdagiset, flocken betyder nästan allt även hos små får.

En födelse är alltid förenad med faror, för tackan likaväl som lammet. I värsta fall lurar döden runt hörnet...

När vi gick tidiga morgonrundan igår så hittade vi en ungtacka som stod för sig själv, upptagen med ett lamm, men ett lamm som inte ställde sig upp. inte bräkte tillbaka. Nått har gått fel under natten.
Enfödd dessutom. Ska hon få gå hela sommaren utan lamm?
Det vore synd.

Inne i växthuset har vi samtidigt en äldre tacka som fått två lamm men har knackigt med mjölk, vi chansar o tar hennes minsta lamm, som hittills bara fått lite råmjölk och stänger in henne tillsammans med ungtackan. Eftersom får är otroligt noggranna o aldrig aldrig skulle ge di till andra än sina egna lamm så är detta dömt att misslyckas om man inte luras lite.
Marie tar fram en jutesäck o lägger in både det nyss födda men döda lammet (som har den rätta familjedoften) och det lilla svaga lammet som vi vill adoptera. Sen stänger hon säcken försiktigt, det levande lammet står upp inuti säcken o bräker lite.

Ungtackan blir nyfiken. Vi lämnar dom själva en stund.

Efter ett tag öppnar vi lite på säcken, lammet tittar ut, ungtackan är fortfarande avvaktande men ändå intresserad.

Vi hoppas o hoppas...

Efter en stund har lammet kravlat sig ur säcken o trevar sig instinktivt fram mot tackans juver. Efter några minuter lyckas den, och, nu sker det verkligt lustiga, tackan accepterar att hon diar, trots att det egentligen inte är henns egna lamm.
Kul att det funkade att luras lite, sommaren är räddad för de här två.

Nedslag i Åmål

2010-04-08T18:06:00.019+02:00

Efter en förvånansvärt snabb tågresa, sex o en halv timme, hamnade jag idag i dalsländska Åmål som ligger alldeles vid kanten av Vänern. Marie o jag var inbjudna att prata trädgård på Kulturhuset/Biblioteket på kvällen, tyvärr fick vi ändra lite i programmet, den myckna lamningen just nu gjorde att bara en av oss kunde åka. Marie drog nitlotten o fick bli hemma denna gång.

Eftersom jag anlände tidigt fick jag några fria eftermiddagstimmar att ströva runt i gamla delen av staden tillsammans med lokalreportern Elisabeth på Nya Wermlandstidningen. Vi kollade om det fanns nåt kul att titta på i trädgårdsväg, o det gjorde det minsann.
En stor o bred å, Åmålsån, flyter fram genom stan med en akveduktliknande stenbro att beundra, nära den hade man placerat stora sädesbingar för vinterfåglarna. Bra gjort!

När vi fortsatte nedströms hittade jag en ståtlig rad med knuthamlade pelaralmar, säkert femtio år gamla eller mer, på gräsmattan under träden låg vinterns bortgallrade grenar o väntade att krattas upp.

Vilket fantastiskt jobb kommunens trädsgårdsarbetare gjort här, såna kulturhamlade träd är så vackra också utan löv, när man tydligt ser de vackra knutorna som bildats genom åren.

Bland alla klippta gräsmattor o perennrabatter hittade jag en väldigt fin ruta vanlig fältsten, som skulle påminna om forna tiders torghandel som idkades här vid Åmålsån.

Här i den äldsta stadsbebyggelsen såg jag också fina trädgårdsstaket, enkla men ändå omsorgsfullt gjorda.

Tack Åmål för idag, med en stadig fot i historien kan man gå långt in i framtiden. Och tack Annika bibliotekarie för att du bjöd in oss till ert fina Kulturhus!

O så måste man hinna kramas också...

2010-04-07T06:49:00.004+02:00

Att förbereda sin jord

2010-04-06T21:13:00.009+02:00

Nu på tidiga våren, när nätterna fortfarande är kalla o dagarna ibland blir ganska varma så är det bra att förbereda jorden på det som snart skall sättas o sås.

Häromdagen plöjde vi upp runt fyra hektar med gammal vall, hälften ska vi odla kultursorten Ölandsvete till trädgårdsköket på o de andra två hektaren tänkte vi odla korn o ärtor på för att ha som kraftfoder till höns, lamm o grisar.
På resten av åkrarna växer det gräs o klöverväxter som vi gör ensilage (mjölksyrat hö) av på sommaren som sen tuggas i sig av får o lamm på vintern. När det ska plöjas ringer vi Bertil i Bästekille som med sin stora starka rödtraktor snabbt vänder på tiltorna. Under vintern har tackorna gått o gödslat upp vallen som nu plöjs. Det gör att vetet förhoppningsvis kommer att växa bra o få stora fina kärnor.

Närmare gården där vi har grönsaksskiftena så passar vi på att ha grisar o får in i det längsta innan det är dags att plantera o så. Därför använder vi flyttbara el-stängsel till alla djur. Grisarna äter begärligt kvarglömda potatisar o jordärtskockor, tar gröna stänglar av kvickrot o rör runt i jorden här o där.
Fåren gödslar upp jorden där de går o står o gör den bördig.
Det känns otroligt bra att ha en armé om 130 individer + lamm som hjälper oss med detta, dessutom blir det väldigt slätt o nästan som nyharvat där de drar fram.

Inne i växthuset, där vi i slutet av april ska plantera ut tomatplantorna, blir det på dagen en väldigt behaglig temperatur både för människor o djur, även här får tackor o lamm en chans att göra jorden bördig.

När rabarbern får musöron är det dags att...

2010-04-05T12:45:00.007+02:00

...klippa ner lavendeln.
Hårt, ner till gammelveden om man orkar o har kraft i nävarna.

Fjolårstillväxten man då klipper bort har skyddat den från kyla o blåst under vintern o också varit vacker länge på hösten, här hos oss blommade faktiskt lavendeln till halva december när snön slog till. Lavendel kanske kunde bli Österlens landskapsväxt.

björksaft

2010-04-04T11:16:00.008+02:00

Häromdagen fick jag smaka ett glas saft av Gugge nere i byn. Den hade just sipprat fram ur en gren hon klippt toppen av o ersatt med en glasflaska.

Det smakade faktiskt inte så tokigt, lite småsött o uppfriskande.

Tänk att denna vätska sugits upp av björkens rotsystem från djupt liggande sandlager, tranporterats genom trädets inre och skickats ut i alla grenarna.
Och så kan man smaka lite av det som var avsett att väcka trädknopparna till liv.

Gugge, som brukar tappa av lite på sin björk varje vår, menade att hon till på köpet blivit kvitt sin björkpollenallergi sen hon börjat med detta. Hmmm, jag får nog kolla upp min himalayabjörk om den har nån lämplig gren...

Gryningslamm

2010-04-03T07:50:00.005+02:00

Varför står den tackan långt där borta för sig själv?

Det måste jag kolla, tackan märker knappt att jag närmar mig, hon är djupt koncentrerad och slickar rent sitt nyfödda lamm.

På min fortsatta väg till morgontidningen borta i lådan ser jag hur nattfrosten ligger tung över jord o bänkar. Snart vaknar hönorna o gryningsstunden är över.

Leka humla

2010-04-02T17:45:00.006+02:00

Inne i caféväxthuset, precis innanför dörren, blommar vår favoritaprikos ´Harcot´igen. Massor av förföriska vitrosa blommor flockas på kala obladade grenar. Trots att många många mackor har bretts med aprikosmarmelad i vinter har vi fortfarande burkar kvar från förra årets skörd, o varje gång man njuter en macka ser man guldaprikoserna för sin inre syn hänga där...

Men det gäller att försäkra sig om att pollineringen inte uteblir, man har ju knappt sett en enda humla än, o honungsbina verkar fortfarande sova djupt, så man får helt enkelt göra det själv, till exempel med en pensel.
Målar man nu, så kommer den gyllene färgen fram sen, i juli.

Äntligen lååånnngfredag

2010-04-02T06:43:00.018+02:00

På långfredagen har vi alltid gjort ett avstamp för året här på gården. Vår första växthuskonsert 1998 med Per Olsson (vi saknar dig alltid!) o hans kompisar från Det Kongelige Kapel och publiken sittande på halmbalar var på en långfredag till förra årets Potatisdag med bland andra sandodlaren Nils Åkerstedt som också var på en långfredag.
På en extra låånng dag o fredag dessutom så kan det sällan gå fel, människor verkar liksom känna de har all tid för det nya.

Idag på årets långfredag tar mandelbarnen Aaron & Noomi o öppnar påskkaféet, bakar o håller espressomaskinen o våffeljärnet igång.

Också Ensamma Trädets plantskola vaknar till liv igen på en långfredag, Anders Kjellsson har senaste dagarna gjort väldigt fint bland krukor o drivbänksfönster, plankor o ekstockar. Fått hem den braiga ekologiska planteringsjorden som funkar till både sådder o plantor o fyllt på med massor av frukt- o nötbärande träd o buskar.

Nytt för i år är till exempel nya fikonsorten Desert King som lär ska vara det allra härdigaste av fikon o det storfallande amerikanska tranbäret ´Stevens´för zon 1-4.

Förra årets kanske märkligaste smakupplevelse när det gäller frukt o bär var utan tvekan sandpäronet ´Kumoi´ som verkligen smakade nötter o marsipan på en o samma gång, vi bara baxnade o njöt i höstas, det var så gott!

Den fantastiska Chokladrankan (Akebia) blommar ibland på en, just det, långfredag!

Lycka till med permakulturåret här Anders!

Dimma

2010-03-31T18:29:00.012+02:00

Dimman har legat över Österlen idag, ytterligare fem lamm har fötts och vår dotter Tora har kommit hem från Istanbul.

Nu har lavendelhäckarna börjat klippas och några få brysselkålsstammar får pryda den så vårgrå trädgården.

Spaden får forma om kaoset som råder efter förra årets trädgård, jag kantbeskär och kastar upp jorden för att förstärka formerna.

När dammen vaknar och lammet Ylva

2010-03-30T19:03:00.015+02:00

Dammen, tänk det känns alltid som den lever sitt eget självständiga liv skilt från allt annat , den verkar alltid klara sig, ja i vått o torrt så att säga. Det som trivs i vatten växer av bara tusan, det som inte klarar miljön dör fort, man liksom är nära självaste Darwin. Själv kan jag knappt simma men älskar vattenspeglar, insjöar, skogsgölar, trädgårdsdammar, eller bara ett nergrävt badkar med vatten, vatten som sedan får klara sig självt. Det är då det magiska uppstår.
Alltid när jag går till dammen finns det nåt att upptäcka, det kanske kryper nåt på botten o gömmer sig så fort min skugga råkar falla där, det jagas o äts upp, det läggs ägg på ett strå som befruktas senare i hemlighet, fåglar o bin dricker sig otörstiga, sländor kollar runt. Man har helt enkelt aldrig tråkigt runt ett vattenhål. För en stund släcker man sin själs eviga törst efter upplevelser.

Till vänster om stenen tittar en groda fram, den kanske tar mig för en hungrig häger eller nåt o sitter därför blickstill resten av vårt möte. Det är inte fel att lägga stenar o halvmurkna stammar på botten av sin damm, såna kan rädda inte bara den grodan utan alla generationer grodor därefter...

Små yrvakna iglar är alltid fascinerande.

Igår var SVTs Sydnytt på besök i fårväxthuset med anledning av avslöjandet att många svenska lamm aldrig får komma ut i friska luften, så vi visade upp Ylva som just föddes framför kameran, kolla videon nedan.
Nu kan vi avslöja att Ylva senare fick ett lammsyskon, iallafall hittade vi två viftande svansar när filmteamet dragit till Malmö och det kunde drickas råmjölk i lugn o ro.

Växthusmys o skatflytt

2010-03-29T20:32:00.012+02:00

Marie i sitt älskade växthus, man hör hur vinden sjunger i takspröjsen men här inne så är det ombonat, dragfritt o fuktvarmt. Idag är det basilikadag; sorterna röd Rubin o vanlig grön Genovese. Åtta brätten blir det, över 800 plantor. I början av juni ska planterna fraktas till Katrinetorps herrgård i Malmö där de ska ingå i ett gästspel som vi blivit tillfrågade att göra tillsammans med Camilla Plum från danska Fuglebjergaard samt stadsträdgårdsmästarna i Malmö o Köpenhamn. I vår ruta blir det basilika o fårull...

Nu är alla tomaterna omskolade, var o en står i 2-liters ganska höga plastkrukor, s k rosenkrukor, så de har rejält med jord för att klara sig till utplanteringen i stora växthuset i början av maj, när lamningen är avklarad och alla fåren uppvallade på Rörums backar.
Idag såddes också ca 200 frön vardera av inkakrage o blåsalvia till innerträdgården, där de ska ingå i en eldig hörna med orange o rött o blått...

Innerträdgårdens norr- o österskyddande häck har vi de senaste dagarna gått hårt åt på höjden, vi har stått på stegar o bockar o klippt o tampats med yviga grova grenar.
Otroligt mycket grenar o ris av kornell, syren, fläder o snöbollsbuske ligger nu överallt i rabatter o gångar, det får torka lite innan vi eldar upp det om några veckor. Honungsrosen som bildar båge i gången mot dammarna sticker ensamt upp mot himlen o klätterrosen Albertine´ som klättrar i kornellträdet på väg ner mot stenbordet får nu chans att breda ut sig ordentligt.
När vi äntligen gått varvet runt med häcken känns det jätteskönt, vi har försummat den de senaste åren o nu var det verkligen dags. Å vad ljust det blev! Och skatparet får bygga vidare på sitt bo nån annanstans...

Första lammet o andra helgbestyr

2010-03-29T07:05:00.018+02:00

Ullrik, kanske den kan heta, årets första lamm som föddes på söndagsmorgonen i fd pumpalandet utanför stora växthuset. Ett fint enfött bagglamm av en tacka som ilsket markerar genom att stampa med frambenen när man närmar sig. Så ska det vara förstås, men vi måste ju få känna lite på det, o så bar vi in det i växthuset frampå kvällen o tackan kom efter så småningom. Vi passade på att öronmärka direkt, om bara nån dag så hinner man aldrig ifatt det igen... (Tack Mikael att du åkte hit o checkade allt när vi var på Kulturen i Lund o pratade trädgård). Många intresserade tackor som också verkar ha jättenära till lamningen kommer efter en stund fram till Ulrik o nosar. Vänta ni, snart har ni egna ulltottar!

Nåt av det finaste med att ha får är nog att vårje vår få uppleva detta förunderliga samspel mellan lamm och tacka runt födseln, med dofter o beröring etableras det starka livsband som håller ihop fårkärnfamiljen men också hela flocken under sommarens kringströvande.

Många år senare kan man, om man är uppmärksam, se att mor o dotter får håller ihop när ”faror” o stress dyker upp, som vid fårklippningen.

I helgen hölls också årsmöte i Kulturföreningen Mandelmanns Trädgårdar, styrelsen o några till satt vid kaminen i gårdsbutiken o gick igenom förra årets verksamhetsberättelse med alltifrån barnföreställningen ”Vems lilla mössa flyger” den 5e juli över Fluxusföreställningen med Bengt o Staffan, Jan Erik Vold som sjöng Dylansånger på norska, Lisbeths o Alexandras danshappening på gödselhögen, den välbesökta klezmerkvällen med Jan Mark, den spännande konstdebatten om Kivik Art ledd av Thomas Millroth, Andromedas ljudinstallationer i buskarna till avslutningen med Det Kongelige Kapels växthuskonsert den 23 augusti.

Kulturproducenten Anna Thelin, Rörum, valdes till ny ordförande efter avgående Staffan Olzon som varit ordförande sedan starten för tre år sedan. Tack Staffan för all inspiration o nedlagd kraft under denna tid - du är alltid välkommen tillbaka att spränga salladshuvuden, låta diktrader regna ner från växthushimlen eller proppa munnen full med polkagriskarameller tills munnen bågnar o andra fluxustokigheter. Du är o förblir oefterhärmelig o alltid inspirerande för oss alla.
Inget årsmöte utan lite för själen också, o ordförande Staffan högläste ur boken ”1001 sätt att leva utan att arbeta” av amerikanen Tuli Kupferberg.
”Ät munkarna runtom de bortslängda hålen” o många andra tips gavs åt oss i skenet av brasan

Nu blommar hasseln

2010-03-28T08:54:00.006+02:00

Nu är det nog bråttom att få till det om man är en hasselbuske. De långa stinna honungsgula hanhängena dinglar från grenarna, varje vindpust tar tag i dom o skickar iväg moln av frömjöl mot nya buskar, nya möjligheter.

Och målet är ju bara betagande vackert, den lilla, lilla röda honblomman som sitter i toppen på honhänget.

Den är så oansenlig att man gått nästan hela livet ovetande om dess blotta existens.

Lycka till där borta med vinden!

Växthusriddaren från Lomma

2010-03-26T07:12:00.013+01:00

Det inte Ingemar Sjöholm vet om växthusbyggande är nog inte värt att veta. Ingemar, med sin glasskärarkniv o medfödda oräddhet för höjder har i snart femtio år farit landet runt och lagat o nybyggt alla sorters växthus. Åt yrkesodlare, plantskolor o botaniska trädgårdar.

Byggmaterialen har under detta halvsekel skiftat från enkelglas, träspröjs och trästomme på femtiotalet, dubbelglas, träspröjs o järnstomme på 60-70-talen och därefter av kanalplast, aluminiumspröjsar o galvad järnstomme i nutid.

All denna växthushistoria speglas i en o samma människa. Ingemar Sjöholm från Lomma.

Och som till på köpet är en människa med smittande arbetsglädje och som alltid är glad för att träffa nya människor.

Vi hade den stora turen att råka på honom förra året o sen dess har vår växthusflotta gått en ny vår till mötes med hjälp av kitt o vitfärg o påhittighet.

Just i detta nu byggs det fjärde o sista växthuset, i plantskolan. Av enkelglas o trä. Cirkeln är sluten.

Ibland tvingas man välja väg

2010-03-23T22:01:00.013+01:00

Ikväll får man välja mellan nöjena; antingen soppa och trädgårdsföredrag med Lars Krantz uppe på restaurant Allé eller också årsmöte i Rackapottsvägens vägsamfällighet med te o smörgås på Nybo, granngården. Hmmm...

I vilket fall kom Marie hem alldeles upprymd o nöjd efter föredraget, helt utan fotografier till hjälp hade trädgårdsmästaren från Ockelbo formligen trollbundit alla. Han smakar på orden, vilar på dom, målar upp bilder för ens inre och allt blir till ja, ren konst. Och man fnittrar också mest hela tiden. Tack Lars!

Gustav kunde iallafall cykla till sin begivenhet, och styrelsen fick ansvarsfrihet för 2009 och de myckna väghålorna och fyllning med bergskross 0-18 mm och de höga kostnaderna för årets snöröjning ventilerades. Ordföranden lotsade oss igenom alla punkterna på dagordningen helt utan fotografier till hjälp, och jag kände att, något så vardagligt som en grusväg är ju också nåt fint att samlas kring.
Tack Thomas!

Dags för miljöombyte!

Idag fick vi äntligen ner alla fåren till stora växthuset, det är hög tid nu för till helgen börjar lamningen om vi räknat rätt med baggsläppet. En del tackor är verkligen jätterunda o vankar klumpigt o nästan otåligt av o an. Vi har halmat ordentligt inne i växthuset så tackorna ska kunna hitta sig en skön plats när det är dags för nedkomst. Nu är det bara att vänta o se...

Med tänder känsliga för grönt

2010-03-22T22:10:00.010+01:00

Det finns vissa saker som är gröna så här års, som är gröna jämt, som en osåld julgran från julmarknaden till exempel. Nu får den ett värdigt slut, i käften på en vitaminsugen gris.

Båda överlevde dom julen, överlevde tjugondag knut,
överlevde de magra dagarna i februari,
överlevde mannaminnevintern, ända tills nu.
Nu gick det inte längre, grisen fick den till slut, med sina tänder känsliga för grönt.

Vårtecken höga o låga

2010-03-21T13:58:00.019+01:00

Vi vaknade upp imorse till ett nytt landskap, hela lördagen var vi i Jönköping o gav ekotips för hem o trädgård på en tillställning, bilade hem på natten och nu, snöhögarna är i stort sett borta. Det är nog lika bra att glömma bort all denna vintern, ingen kommer ändå att tro oss om hur det tog en halv dag att ta sig upp med traktorn till fårhuset, om all nerlagd möda med skottning, frysta kranar och hönsvattenbärande, det verkar nästan bara ihopdrömt. Tur att bildbevis finns!

Plötsligt hittar vi en liten padda på gårdsplanen när det börjar bli kväll, den har antagligen lurats att vakna lite för tidigt, så vi hjälper den tillbaka in i stenröset, den var jättekall på magen.

På himlen hördes den vackra uppfodrande transången lite då o då under dagen. Tänk om de ville stanna här vid dammarna, om bara så för några dagar, gör ni det så kan vi nog leta reda på den där paddan igen till er. Det vore verkligen nåt med trandans här...

Sen kollade vi in vitlöken upp i backen, jorå, den har vaknat minsann, i nästan alla raderna tittar det fram vita små yrvakna lökspetsar ivriga att sola sig.
Vitlöken växer verkligen i en nerförsbacke i år, här kan inte mycket vatten dröja sig kvar i jorden och frysa till runt rötterna, o hjulhackan står beredd att bättra på kuporna uppe på höjden, tänk att vi glömde ta in den höstas, nu har den nog rostat litegrann...

Förra våren fick vi nya invånare i trädgården, vi satte upp en stor öppen holk högt uppe i en alléask o det dröjde inte länge innan ett par tornfalkar flyttade in. De verkade nöjda med nybygget, hungriga på sork o smådjur fick dom sen en kull ungar som satt o spanade på oss på försommaren.

Idag har verkligen vårhormonerna satt igång hos dom igen, dom flyger hit o dit runt holken o hetsar upp varann och verkar inte bry sig om kråkor o skator som verkar nyfikna på deras kärleksrundor. Här syns en av dom med sin rödlätta dräkt ta igen sig mellan varven.

Äntligen kan man ströva på backarna igen!

2010-03-18T08:38:00.016+01:00

Nästan helt oåtkomliga för all snö har de legat där i flera månader, ja sen innan jul; våra betesbackar med Ensamma trädet, Láhojen med dess stora flata utkikspost mot Hanöbukten och de södervända trolska sluttningarna ner mot Rörums södra å.

Traktorvägarna o fårstigarna har noga dolts under meterhöga snödrivor, bara viktlösa harar har kunnat korsa det trettio hektar stora betesområdet, som ju egentligen är gården Djupadals o dess invånares hjärta. Här uppe, nära avenbokar o ekar, kan man alltid rensa bort gamla tankar, bli genomblåst av ljumma sydvindar och få kraft till nya gärningar.

Extra gott är det att se vallhundarna bara rusa runt o leta upp dofter och spår efter vinterns händelser, Saffran hittade en liten benhög som hon direkt satte tänderna i... Muskot satte efter en uppskrämd hare som med lätthet drog ifrån henne på skaren.

Helt klart var det värt all snöskottning och frusna vattenslangar för att få uppleva allt detta, övergången till det nya året o allt det som bara väntar få att växa till, påhejat av sol o regn.

Det är hög tid att tänka på att hugga upp ved till nästa vinter, den ska ju vara klyven innan påsk säger man här i trakten. Det ligger lite vindfällen här o var, nere vid ån har ännu en alm dukat under, synd att den tog med sig fårstaketet i fallet. Det måste lagas innan betessläppet fram i maj. Men det blir ju mycket värmande ved iallafall.
Nere vid ån anar man att vårfloden är på gång, vattnet verkar redan ha bråttom mot havet och det slamrar o skvätter om laxtrappan. Som kontrast till alla storslagna vyer o berusande ljud så går jag intill en avenbok, fångar en liten gren och granskar knopparna, här inuti ligger bladet, blomman o frukten beredda att vilken dag som helst börja sitt eget liv.

Varje vår tänker jag att jag inte får missa dessa spännande växlingar, det är som med barnen, plötsligt en dag så bara står de där, vuxna och är på väg bort. Bort mot sitt eget liv.
Varför var jag så ouppmärksam, just på själva förändringen?

Praktikanter och vårfåglar

2010-03-16T19:12:00.016+01:00

Nu har våra första praktikanter kommit och det är för oss ett vårtecken som gott som något!

Frida från Hvilans trädgårdskola i Åkarp ska vara här i två veckor och Lillian från Lund kommer hit två dagar i veckan under våren.

Idag är det dags att skola om de första bredsådderna med tomater.

Och det finns alltid lite mer frön att pilla ner, ett i taget!

”Barnkammaren” har blivit större men platsen fylls snabbt upp med omskolade småplantor. Det blir fort trångt!

Vintertäcket ligger ännu tungt i plantskolan

2010-03-14T22:07:00.016+01:00

Anders, kul att se dig här igen med hatt o allt. Visserligen sover din plantskola fortfarande men ändå, nu kan man börja drömma om alla nya underfundiga växter man skulle vilja plantera.

För bönder o fruktodlare här på Österlen så innebär nästan alltid påsken ett startskott för vårbruk o sådder, men i år kan man ju undra hur det blir med det?
Det kan plötsligt gå fort, även om inte solen just idag verkar bita nåt på skaren.
Kalendermässigt är det inte långt till påsk o våren iallafall.

Det var nog tur du skyddade dina småplantor med halmbalar o glasrutor för vem kunde ana vilken vinter vi skulle få i Skåne.

Det ska i alla fall bli jätteroligt att ha dig här på gården i år igen, alltid med nya lustiga plantor och kufiska bärväxter.

”Pröva pröva, det här bara måste du smaka på”, ja så brukar det låta.
Och då handlar det om saker som blåtry, gojji-bär eller bara ett vanligt åkerbärshallon o då bara måste man ju prova.

Buskar o träd som stått vinterförvarade tätt intill varann alldeles vid gråstenslängorna verkar överlag ha klarat sig, knopparna har börjat svälla både på magnolia o kvitten.

Och om allt går som tänkt så öppnar Anders sin plantskola med inriktning på permakultur här till påsken.

Kolla in mer på
ensammatradetsplantskola.blogg.se

Plöstligt lyste det upp i natten!

2010-03-13T11:21:00.015+01:00

Nu har vi fått in växthusarmaturerna i nya plantväxthuset, de nyuppkomna plantorna ska denna kalla vår inte lida av ljusbrist iallafall tänkte vi o drog sladdar o dammade av lamporna som legat på en hylla sedan förra våren.
Hittills har vi ju haft cafeväxthuset i innerträdgården som plantuppdragningshus men i vinter har vi ju byggt ett bättre isolerat och läplacerat litet hus om 60 kvm, o med betonggolv för att lättare hålla rent o städat ifrån skadedjur och svampsporer. Senare när vi kom hem på kvällen o det blivit mörkt fick vi en otrolig upplevelse, på den annars ganska mörka gården lyste det som om ett rymdskepp landat på gödselplattan bakom dasset.

Det börjar bli riktigt grönt nu i sålådorna som skymtar bakom bubbelplasten, och trångt så det börjar bli dags att utöka barnkammaren..

Äntligen har kronärtsskockorna tittat upp!

Idag sådde vi gul lök, vi brukar lägga 3-4 frön i varje liten plugg så att de får trängas lite, de klarar dom bra och sen när de planteras ut så får de fortsätta kampera ihop,det blir ändå rejäl storlek på dom har vi märkt. Vi brukar alltid ha både sådd lök och inköpt sättlök, på så sätt få man en lång skördesäsong av lagom stor lök med grön blast, dessutom har vi märkt att den sådda löken ofta håller sig friskare och verkar stå emot svampangrepp bättre.

En del lökfrön bredsår vi i champinjonlådor, liksom purjolök. Påsen med vår purjofavorit, den violettskimrande St Victor, öppnar vi också o bredsår, det räckte till tre blålådor med ca 200 frön i varje.

Det är dom här man suktar efter!

Att råka på en gammal polska

2010-03-12T21:31:00.022+01:00

Häromkvällen råkade jag halka in på för mig okända sidor i skånefyran av Svenska låtar, här fanns en drös låtar nedtecknade från en speleman, Nils Persson (1814-1897) som var skräddare i Glemminge o kommen från en stor spelmansläkt tydligen.

Först hittade jag en tretaktspolska, nr 1171, som hade en sån magisk o skön förstarepris, jag kan fortfarande inte sluta spela den hela tiden, andrareprisen däremot kändes mer påhängd, liksom mer toner än innehåll, på något vis kan jag fortfarande inte lägga ihop repriserna o få en juste helhet, men, jag jobbar på det.

Jag kollade vidare i noterna o hittade en brännvinspolska, nr 1188, i rak tvåtakt, såna spelades på fester när det var dags att servera starkvaror, och, här fanns plötsligt vackra, unika slingor som man nästan hört förut, låten är liksom med i en tradition, men är ändå ”ny”, ja för mig åtminstone.
Här liksom kompletterar repriserna varann, den ena mer rak o den andra mer löpande o drömmande, ja så läser jag noterna i alla fall. Sedan är det ju annan sak hur det verkligen lät när Nils själv underhöll på gästabudet eller bröllopsfesten...

Igår när Aaron o kontrabasen var hemma passade vi på att spela in den. Nu har han farit tillbaka igen till Lunnevad. Det gäller att passa på...

Lyssna på Brännvinspolskan

Hungriga harar

2010-03-10T17:49:00.013+01:00

Fruktodlaren o biodlaren o ur-österleningen Hans Gustavsson från Sandvången, ja vi kallar honom BiHans rätt o slätt, kom förbi igår o vi pratade bort en stund, eller rättare sagt, en högtidsstund, för mitt i allt småpratet så kommer bra o viktiga tankar o idéer fram. Efter en slät kopp kaffe o lite prat om den o den så sa han plötsligt:

- Hararna har gått hårt fram med träden nu i vinter.

Och visst har vi märkt det även om man inte riktigt orkat ta till sig det och än mindre gjort något åt det. Hur som helst gick vi fram till fönstret o tittade ut mot äppelträdsgången i innerträdgården och den ljusa framgnagda innerveden tittar fram här o där på nästan alla de små äppelträden. Ändå står träden ju så nära huset, alldeles där vi o hundarna rör oss så gott som dagligen. Det höga snötäcket har ju också gjort att gnagskadorna når högt upp i träden.

Sedan går vi en runda i trädgården vilket knappt varit möjligt tidigare för all snö och man blir så himla ledsen när man ser alla skador på träden, man tappar först verkligen sugen. Vår äppelspaljegång, med RødIngridMarie som vi byggt upp under de senaste fem åren med sommarbeskärning och hängt tyngder i grenarna o som börjat ge jättefina senhöstfrukter.
Nu står dom nästan helt ringätna och kommer snart att kämpa för sina liv när savströmmarna i barken inte får flöda fritt.

- Och under snötäcket har säkert sorkarna haft det bra och kunnat härja fritt, sa BiHans. Och där har dom ju ingen brådska heller och ger sig inte förrän de putsat och gnagat i sig alla rötter, o sen står trädet där o blåser omkull så fort tjälen går bort.

- Hmm... Vad gör vi?

-Pensla dom med ympvax så fort ni kan, sa BiHans. Annars torkar dom ut så fort solen börjar värma på dagarna.Och skär tillbaka grenarna så trädet kan slå nytt. Ta vattenlösligt ympvax o en stor pensel för det är stora ytor som ska målas.

Sen for BiHans hem till sitt och vi står kvar och kollar lite närmre på skadorna, på de allra flesta träden finns på någon sida en hel bark kvar, till exempel vid stödpinnen har inte djuret kommit åt att gnaga helt runtom, så nog finns lite hopp.

Sedan går vi på skaren och kollar runt bland de andra träden och det finns gnagskador lite varstans men alla päronträd och alla plommonträd verkar ha klarat sig. Helt klart har äppleträd prioriterats av hararna, de har nog sötare bark. Och av äpplena är det som om Aroma o IngridMarie är mest begärliga, en del av dessa får vi nog ersätta med nya...

De träd som råkat hamna innanför hönsens elnät o där snön inte tyngt ner det för mycket har haft tur.
Träd som utrustats med gnagskydd har i en del fall inte heller klarat sig eftersom hararna lätt kommit upp högt för all snö.

Nu gäller det att rädda det som räddas kan. Ympvax var det ja, är det KRAV-godkänt månntro, det kan ju innehålla tillväxthormoner som visserligen skulle vara bra nu, det får vi kolla upp innan vi gör något.
Helt klart får vi senare i vår stärka barken med lera och koskit.

Kanske är det lönt att prova på en bryggympning på dom träden som är mest åtgångna.

Att bredda tiden med Björn Ståbi

2010-03-09T20:36:00.007+01:00

Larmet gick häromdagen i Rörum med omnejd, spelemannen Björn Ståbi kommer till byn med sin fiol för att ha en liten spelstund med inbjudna. Det var Reine musiklärare som lockat honom till Tomelilla folkhögskola när han ändå var i Malmö på spelning med dottern Kersti. Och nu fick han alltså ytterligare lite tid över så även Rörum hanns med. Lisa i Källegården ställde som alltid upp med sin gammelstuga med uppvärmd kakelugn o förtäring.
Sen satt vi där runtomkring honom med varsin fiol i handen, och stunden vart långsam och man bara sög in orden, lyssnade... Så här lät det ungefär;

- När man spelar så gäller det liksom att komma in i det där tillståndet där intellektet hålls tillbaka och kroppen liksom går på av sig själv, det blir lite som om själva nuet breddas, ja åt båda hållen alltså, det är viktigt, både bakåt och framåt, ja det måste ske en sån expansion alltså!

Och så klämde han lite på sin fiol o fortsatte;

- Då krävs egentligen inte så mycket av ens energi heller, man spar på sin energi, men som man då o då kan släppa fram ordentligt istället. Och kom ihåg, att man ska aldrig kasta sig på en låt med full kraft med en gång, så man inte har nånting över sen om man sen vill göra nåt särskilt.

Jag blev ganska omtumlad, o lycklig också, kände direkt att nu, nu måste jag suga upp allt det här o ta till mig lite av det, det var nästan som ett slags spelmanstestamente vi fick oss till del och att vi alla hamnat framför den fjärde vise mannen eller nåt. Nu gällde det att lyssna och inte prata onödiga ord själv.

Helt klart har jag efteråt behövt gå och suga på hans ord, ta dom i munnen uttala dom högt för mig själv, för jag vill ju gärna göra hans rika erfarenhet till min.

Sen så började han visa Systerpolskan från Orsa o berättade att de uråldriga klangerna i låten kom från fäbodstiden när man kallade och sjöng på korna o sånt och hur det sjungna så småningom övergått till fiolklanger.

Efter ett par genomspelningar av de dubbla repriserna så sa han det tröstande (inte till någon särskild utan bara rätt ut i luften);

- Kom ihåg att det viktiga är inte att pricka just alla rätta tonerna men, missa inte de lösa strängarna när de ska va lösa och missa inte takten, tretakten, som är som hjärtats egen...

Det var tröst för mig som verkligen inte hittade alls många toner just då, men de brukar komma sen, när man tidigt på morgonen efter kaffet o mackan får en stund för sig själv, och sin fiol.

Bland siffror och pärmar

2010-03-08T22:41:00.006+01:00

Så kom hon då äntligen, Elisabeth, med sin dator och sin räknare och framförallt sin stora kunskap om hur man lägger verifikat till verifikat och får ihop ett juste bokslut. Ett helt mödosamt ihopslitet jordbruksår ryms plötsligt i två gaffelpärmar. Varje papper, varje kvitto, varje nuffra är ju på sitt sätt en liten spegel som blänker från förra året, 2009.

Fönsterglas till växthuset den 27 maj för440 kr varav 88 kr moms, ett 8 liters kalkfilter till espressomaskinen i trädgårdsköket för 800 kr , Baumaux-fakturan med ”basilic monstrueux mammouth” för 3,5 euro inklusive fransk moms, Belugalinser i 4-kilos storpack den 13 juli och någon som betalat 850 kr kontant för övernattning den 28 juli. Löner och semestersättningar.

Alla anonyma okända siffror dras fram i ljuset och i tur och ordning inordnade i debet o kredit och momsade och verifierade. Och fastnitade i historien, år 2009.

Just nu snurrar det mesta och imorgon får vi se hur det landar, Elisabeth får ta gästrummet så hinner vi nog klart imorgon efter lunch kanske.

Det är faktiskt spännade trots allt, blir det kanske lite plus över året, kanske lite mer än förra året, det hade varit kul. Å andra sidan tuggade blåtraktorn i sig väl mycket reparationspengar när Kurt räddade livet på den där i höstas (verifikat 426, betald 091026) och bytte både växellåda, koppling och styrleder och allt var det var.

Nåja bara det går runt, och vi kan ge lite jobb åt höger o vänster och barnen kan bli mätta, och om vi fortfarande har lusten kvar, så kör vi nog ett år till, eller hur Elisabeth?

Tankar på Internationella (och lokala) kvinnodagen

2010-03-07T21:30:00.017+01:00

Nu har det hänt igen. Vi slår upp en tidning som precis börjats säljas där tidningar säljs, och, som av en händelse porträtteras och citeras bara en av oss. Detta trots att vi i mailväxlingen veckorna runt deadline varit mycket noggranna med att påpeka att alla frötips är sprungna ur våra gemensamma erfarenheter och idéer, och att därför för rättvisans skull båda ska nämnas med namn och titel, typ. Helt enkelt ett slags ärligt bemötande av det vi gör och byggt upp tillsammans. Och annars får det vara.

Med de förbehållen ställde vi upp (gratis förstås) med våra råd och erfarenheter och vi gjorde det med glädje, och vad blir resultatet för oss, jo en rejäl neråtpuff. Men också en undran att om en tidning tar så lättvindigt på fakta som Allt om Trädgård hur är det då ställt med de andra artiklarna, är de också ihopsatta utan ärlighet och noggrannhet?

Till och med en, inom trädgårdsområdet ganska okänd tidning, som engelska The Guardian lyckas få med båda våras namn när det handlade om ullgångar häromdagen. Thank you very much dear Sirs! Kolla här.

Under alla år vi har arbetat med Mandelmanns Trädgårdar så har vi visserligen blivit luttrade ( och ännu mer ihopkämpande) och vi vägrar att sluta slåss för vår vision att visa att vi gör det vi gör här på gården till lika delar ihop och tillsammans. Punkt.

Glöm inte att kramas ännu oftare idag!

Vinterhönor

2010-03-07T09:56:00.000+01:00

Vinterhönor ger vinterägg, lite bleka i gulan kanske men ändå färska, hemvärpta och en gåva från djupet av själva existensen och som alltid mättar barn o stora.

Eftersom vi får hinka vatten till alla fyra hönsflockarna denna kalla vinter så passar vi på att ge dom källvatten med lite vattenkrassegrönt i, det är det lilla gröna vi kan få tag på just nu och hönorna kastar sig på det, svultna som de är på grönt. Annars verkar de trivas med snön eftersom det blir så ljust och så fort det töar det allra minsta så är de framme o krafsar i jorden och liksom längtar efter småkryp o maskar.

Tidigt i morse var det bara tre grader plus runt de små tomatplantorna i växthuset... Vi hade nog en alltför svag värmeflakt (2 kw) på, vi får se under dagen hur tomatplantorna klarade den vinterhälsningen.

Dags att tina upp

2010-03-05T09:07:00.000+01:00

Sakta sakta börjar vi här på Djupadal att vakna upp ur vinterfrövilan. Inne i nya ombonade plantväxthuset som Ingmar Växthusbyggare och vi gjorde klart precis innan jul så blir det riktigt varmt så fort solen visar sig.

Igår sådde vi kronärtsskockorna, det blev 6-700 frön av Green Globe och Violetta, tomaterna kom i jord förra veckan o många blåa champinjonlådor med bredsåddda tomatfrön i täcker nu större delen av badrumsgolvet där golvvärmen tryggar uppkomsten... Så fort de kommit upp, efter fyra dagar sådär så åker dom obönhörligt ut i växthuset. Eftersom nätterna fortfarande är stränga får vi ha nattfläkten på innanför täcket med bubbelplast precis vid planteringsborden.

Och så satte vi fart på vår nya maskfarm som Holger Mask fixat åt oss, stor som en bikupa ungefär är den, och allteftersom maskarna förökar sig så bygger man på med nya våningar på höjden. Holger tog med sig en drös maskar som vi bäddade in med lite jord och mull, kokosfibrer som ingick i köpet och lite matrester och fuktigt tidningspapper.

Maskfarmen får också stå i plantväxthuset tills vidare, det är nog antagligen bra att spara på minusgraderna så här i starten av maskandet.

Eftersom det är så mycket tjäle i jorden nästan överallt på gården så släppte vi in hela familjen Linderöd i stora tomatväxthuset för ett tag sen. De älskar att vara där och de har redan vänt på allt som går att vända på, i princip är det bara att kratta och spada upp bäddar till tomaterna sen.