Vinterresa till N Y - sista delen

I New York saknas knappast något; vad sägs om färsk vattenkrasse för 75 cent bunten i Chinatown.



Och sådana här avlånga gurkiga auberginer bara måste vi odla själva nästa år.

En dag när vi letade efter MoMA - Museum of Modern Art som ligger inne i gyttret runt de största varuhusen på Femte avenyn så gick vi först 53e gatan österut istället för västerut. Plötsligt i en liten glugg mellan två jätteskrapor verkar någon längtat efter ett vattenfall. Och byggt ett.



Mörka trädstammar avtecknade sig mot den upplysta brusande vattenväggen som var rejält stor som synes.



Ljudet av forsande vatten ekade mellan husväggarna och Femte avenyn o Zephora o Macys kändes med ens långt borta...
En dag när lite ljummare vindar svepte över Manhattan tåg vi tunnelbanan till grannbyn Brooklyn. Här ligger en sevärdhet vi bara kan rekommendera; Brooklyn Botanic Garden.



Här kan man lugnt vika en dag och bara bli upplyft. Det är vackert, smakfullt och intimt på samma gång och det var helt enkelt svårt att åka därifrån. I magnoliaskogen där alla ludna knoppar bidar sin tid skulle man gärna klä ut sig till en grå ekorre bara för att få vara kvar till vårens knoppsprickning.



Nu när bladen är väck kan man njuta av alla städsgröna underplanteringar. Man använde sig flitigt av vanlig murgröna



men också skuggröna (Pachysandra terminalis) och vintergröna (Vinca minor) eller lågväxande bambu.



Här förökade dom magnoliorna på klassiskt vis direkt på grenarna



Efter att ha ”skadat” barken litegrann på en utvald gren så binder man en liten svart plastpåse fylld med jord runtom grenen och sen väntar man (något år antagligen) tills det bildas rötter i paketet och klipper av det “nya” lilla trädet som blir sin mor upp i dagen...



Tänk att själv föröka sin favomagnolia, hmmm.


Japanska avdelningen var bara så vacker med sina koi-karpar, trampstenar i vattenytan, hängande katsuraträd och



hängande tallar (Pinus strobus ´Pendula´). Vill vara ekorre igen.



Här står de stora o stolta japanska körsbärsträden på rad. När de blommar kan det nog vara trångt här på stigen...

Till sist något typiskt amerikanskt; många donerar pengar till olika ändamål och som tack får namnet leva vidare i evig tid.



Men, vem vill inte ha en bänk att sitta och minnas sin mamma på?