torsdag 17 november 2011

Årets sista blomma - en blekgul örebroare!



Tänk att den lyckades blomma till sist - innan vintern - solrosen från Örebro.

Redan i oktober märkte vi att något hände med de redan långa stjälkarna, de liksom styvnade och reste sig ännu längre upp mot skyn och började knoppa till sig i topparna.
Förra året fick vi en liten frösådd planta av Helianthus maximiliani från Per och Margareta, de ivriga frösamlarna och entusiasterna som vi träffat genom Glanshammars trädgårdsförening.
Per var lite missmodig, trots flera försök hade den aldrig hunnit blomma i deras trädgård, och nu ville han se om det kanske kunde gå här på Österlen - med våra långa milda höstar.



Och den lyser verkligen upp, även om man bäst njuter den från en liten stege.
Eller från fönstret på andra våningen.



Blir man hungrig och råvarorna tryter kan man också göra som siouxerna i NordAmerika, gräva upp rotknölarna och göra en soppa. Den är ju också nästkusin eller så till jordärtsskockan.
Tack Per o Margareta - vi ses i föreningen, som också är vår numera!

5 kommentarer:

  1. Så roligt att den kom igång till slut :-) Intressant att man kunde göra soppa på roten, kanske man ska våga sig på nångång...

    Trevlig helg!

    /Annika

    SvaraRadera
  2. Är detta inte bara årets sista blomma utan även bloggens sista inlägg?

    SvaraRadera
  3. Så morsomt at den rakk å blomstre! Det er spennende med planter som er helt på grensen. I år har heldigvis høsten vært lang og mild. Den minner om Jordskokk i blomsten, men bladene er visst mye smalere.
    Kos deg med blomstringen:)

    SvaraRadera
  4. Hi, Really great effort. Everyone must read this article. Thanks for sharing.

    SvaraRadera
  5. Vi har försökt med den Solrosen med samma namn som vårt älsta barnbarn. maximillian.
    Han föddes i augusti 93 och vi sådde på våren.
    från början hade vi fem stycken, men minskade till tre.
    har haft dem ståede i sydvägg, men på 22 år har vi inte fått se dem blomma. En del år knopp, men inte mer.
    Kul att det lyckades hos er.

    ha det gôtt
    Kjell E

    SvaraRadera