tisdag 21 september 2010

Marsipanfrukter

Nära dammen, granne med änder o sothöns står ett litet sandpäronträd o gömmer sig, dess frukter är alldeles äppelrunda, inte så stora, guldgula. Kumoi heter sorten. Och att smaka på dom ger en märklig upplevelse, mitt i krispigheten så klingar det till som av den goaste marsipan. Den är helt enkelt underfundigt god, i synnerhet om den får ligga till sig några dagar.
Tänk om man kunde få fram många av dom, då vore lyckan gjord tänker man gärna. Men hittills har de inte uppvisat så jättestor bördighet, och asiatiska sandpäron, eller nashi, är väl hursomhelst inte skapade för kyliga länder direkt.
Den ringa skörden gör att man får dela på frukten. Ett kumoi och alla i familjen får varsin smakbit o alltid blir det samma förvåning - den smakar ju faktiskt marsipan...

1 kommentar:

  1. Det påminner mig om första året vårt persikoträd gav en liten skörd, vi blev som små barn och delade frukten med milimeterrättvisa så att alla fick exakt lika stor del...visst är det härligt med egen skörd! :o)
    ~Lydia

    SvaraRadera