Här inne i ladan har de legat på groning, årets sätt-
potatisar, ljust o frostfritt, Princess, Timo, Leoni o Blue Belle o så huvud-
sorten Amandine, förra årets absoluta favorit.
Många potatisrader blir det. Charlotta o Marie som båda går på Säbyholmskolans yrkesodlarutbildning sitter på den gamla potatisättaren från Tollarp, ”Walfrid Andersson”, o övervakar så att sättorna hamnar rätt o att de gröna små groddarna inte skadas på sin väg ner i jorden.
Hoppas bromsarna tar!
torsdag 29 april 2010
tisdag 27 april 2010
Vitlök o årets första bevattning
Det dammar rejält när vinden far över gården o alla trädgårdsland o rabatter, det var ett bra tag sen det regnade o den lilla markfukten från natten o morgonen blåser fort bort under dagen. Vårtorkan börjar sätta in, det börjar märkas på växtligheten lite varstans.
Vitlökarna borta i backen verkar nästan att ha gått i stå, topparna tappar färg o det händer liksom inget från dag till dag, visserligen är nätterna kalla men ändå, det är något som saknas.
Vatten förstås! Vitlöken som stammar från Centralasien, är ju van vid riktigt blöta, fuktiga vårar. Hur kunde vi glömma det?
In o hämta vatten-
spridaren i förrådet,
den knirkar motsträvigt
när man vrider
spridarhuvudet runt, runt,
lite gammal rapsolja gör susen
för att smörja upp den...
Man nästan hör hur bladen ställer sig upp o återfår sin stolthet.
Spridaren får vara igång en lång stund, och ljudet minner om sommaren.
Vitlökarna borta i backen verkar nästan att ha gått i stå, topparna tappar färg o det händer liksom inget från dag till dag, visserligen är nätterna kalla men ändå, det är något som saknas.
Vatten förstås! Vitlöken som stammar från Centralasien, är ju van vid riktigt blöta, fuktiga vårar. Hur kunde vi glömma det?
In o hämta vatten-
spridaren i förrådet,
den knirkar motsträvigt
när man vrider
spridarhuvudet runt, runt,
lite gammal rapsolja gör susen
för att smörja upp den...
Man nästan hör hur bladen ställer sig upp o återfår sin stolthet.
Spridaren får vara igång en lång stund, och ljudet minner om sommaren.
söndag 25 april 2010
Sälg mera!
Humlesurr, massor av surr, så här i nattkalla april, då kan man vara ganska säker på att man står i närheten av en sälg.
Sälgen, eller videbusken om man så vill, ger troget en tidig väldoftande blomning med massor av nektar. Medan honungsbina knappt har vaknat för året är humlorna desto ivrigare att komma igång med vårens bestyr. Och energin till det får dom av - sälgen.
Sälgen trivs också vid vatten, vilket passar bra eftersom flygande insekter fort blir törstiga.
Och har man gott om humlor i sin trädgård får man också god hjälp med den viktiga pollineringen av fruktträden lite senare på säsongen.
Och ju mera sälg ju fler humlor lockar man till sig.
lördag 24 april 2010
Bäddat för tomat
Stora växthuset känns aldrig så långt som när man bäddar där, bäddar med spade o kratta.
Man rör sig sakta framåt o lägger två skyffeltag åt höger o två skyffeltag åt vänster. Samtidigt som det blir en gång att gå på så får man en bädd på varje sida.
Sen fjolårets växtsäsong avslutades har det i tur o ordning bott grisar (storfamiljen Linderöd med bråkig far) i två månader, en storflock med dräktiga får (ett rent matriarkat) i en månad samt hönor som kommit o gått som hönor gör när de anar öppen jord.
Efter genomfräsning av av jord o halmrester så är det nu alltså dags att återigen göra gångar o bäddar. Det blir plötsligt så vackert, ur ändlös jordröra så växer struktur fram o med den kommer ett slags lugn också.
De jordtörstande tomatplantorna hämtas sen från uppdragningshuset. Först ut är Bolzano, en orange medelstor sort som börjat få gula sorgkanter i bladtopparna av begynnande näringsbrist.
Droppbevattningen som hängt uppe i taket över vintern läggs ner i bäddarna o varje planta får en egen liten droppslang med källvatten i. Varsågod o väx herr Bolzano!
fredag 23 april 2010
Svart jord Vit höna
tisdag 20 april 2010
söndag 18 april 2010
Någonstans i Sverige
Här nånstans är det, snart, efter nästa kurva tror jag det var. Jo minsann, där var det. Vi missar förstås den lilla avtagsvägen trots att vi kör rätt sakta, o vi får köra vidare o vända. Det var ett par år sen sist, o vi bara måste tillbaka o se det här igen. Denna gång på våren.
Mitt i skogen ligger det, både orört o kultiverat på en gång, både tuktat o vilt, en riktig skogsträdgård. Tallar, mossa, vatten ur berget, rododendron, bambu, allt i härlig blandning o kontrast. O det som hänger över hela platsen är helt enkelt, ja, stillhet. Andaktsfull stillhet.
Pulsen går ner på sparlåga o håller sig lugn länge länge efteråt.
Många knoppar kommer att vakna här snart, magnolior, jättearalia, hjulträd o alla rododendrona.
Tänk om man fick vara med då.
Mitt i skogen ligger det, både orört o kultiverat på en gång, både tuktat o vilt, en riktig skogsträdgård. Tallar, mossa, vatten ur berget, rododendron, bambu, allt i härlig blandning o kontrast. O det som hänger över hela platsen är helt enkelt, ja, stillhet. Andaktsfull stillhet.
Pulsen går ner på sparlåga o håller sig lugn länge länge efteråt.
Många knoppar kommer att vakna här snart, magnolior, jättearalia, hjulträd o alla rododendrona.
Tänk om man fick vara med då.
torsdag 15 april 2010
Vy från en Ferguson 135
Tur vi har en jordborr till traktorn. Massor av äppelträd av sorterna Amorosa, Discovery, Queens Cox Orange, Blanche o Alice ska planteras de närmsta dagarna uppe på höjderna bakom gården.
Ebba o Anders går efter traktorn o sticker ner de barrotade träden i de nyborrade hålen, fyller på med sandjorden o trycker till så det inte blir några luftfickor runt rötterna. Ympstället ska vara i nivå med marken o det är bra om det bildas en liten grop runt stammen så att regnvatten kan samlas där.
Vi har fått tag på äppelträd ympade på djupgående rötter, sk A2-grundstammar, som därför blir torktåliga o kan samla mineraler o näring från djupt liggande skikt.
Dagen efter så fortsätter vi att plantera på andra sidan av gården, på en södersluttande backe med klövervall, nu får våra två praktikanter från Säbyholmsskolan i Bro norr om Stockholm, Marie o Charlotta, vara med o plantera när dagens lammbestyr är avklarade.
Ebba o Anders går efter traktorn o sticker ner de barrotade träden i de nyborrade hålen, fyller på med sandjorden o trycker till så det inte blir några luftfickor runt rötterna. Ympstället ska vara i nivå med marken o det är bra om det bildas en liten grop runt stammen så att regnvatten kan samlas där.
Vi har fått tag på äppelträd ympade på djupgående rötter, sk A2-grundstammar, som därför blir torktåliga o kan samla mineraler o näring från djupt liggande skikt.
Dagen efter så fortsätter vi att plantera på andra sidan av gården, på en södersluttande backe med klövervall, nu får våra två praktikanter från Säbyholmsskolan i Bro norr om Stockholm, Marie o Charlotta, vara med o plantera när dagens lammbestyr är avklarade.
tisdag 13 april 2010
Det var ett egendomligt ljus den dan
Hela dagen ligger kalla vindar o kyla o trycker på från havet, de tränger djupt innanför jackan o de skrämmer alla äppelknoppar till tystnad. Från söder bortom backarna, drar plötsligt varmluft o dimma in o förändrar himlen o förändrar ljuset.
Gråalen, som anspråkslöst stått där hela långa vintern, plötsligt framträder den så starkt o kraftfullt, varenda gren rullar ut långa vackra girlanger, som verkar bli fler ju närmre man kommer.
I nån gren hänger förra årets kottar kvar, som bortglömda o uttorkade oliver. Efter en stund återgår ljuset till vanlig eftermiddag, o vi släpper ut grisarna som fått en ny hage.
söndag 11 april 2010
Marschkas magiska säck
Förmiddagsvila på lammdagiset, flocken betyder nästan allt även hos små får.
En födelse är alltid förenad med faror, för tackan likaväl som lammet. I värsta fall lurar döden runt hörnet...
När vi gick tidiga morgonrundan igår så hittade vi en ungtacka som stod för sig själv, upptagen med ett lamm, men ett lamm som inte ställde sig upp. inte bräkte tillbaka. Nått har gått fel under natten.
Enfödd dessutom. Ska hon få gå hela sommaren utan lamm?
Det vore synd.
Inne i växthuset har vi samtidigt en äldre tacka som fått två lamm men har knackigt med mjölk, vi chansar o tar hennes minsta lamm, som hittills bara fått lite råmjölk och stänger in henne tillsammans med ungtackan. Eftersom får är otroligt noggranna o aldrig aldrig skulle ge di till andra än sina egna lamm så är detta dömt att misslyckas om man inte luras lite.
Marie tar fram en jutesäck o lägger in både det nyss födda men döda lammet (som har den rätta familjedoften) och det lilla svaga lammet som vi vill adoptera. Sen stänger hon säcken försiktigt, det levande lammet står upp inuti säcken o bräker lite.
Ungtackan blir nyfiken. Vi lämnar dom själva en stund.
Efter ett tag öppnar vi lite på säcken, lammet tittar ut, ungtackan är fortfarande avvaktande men ändå intresserad.
Vi hoppas o hoppas...
Efter en stund har lammet kravlat sig ur säcken o trevar sig instinktivt fram mot tackans juver. Efter några minuter lyckas den, och, nu sker det verkligt lustiga, tackan accepterar att hon diar, trots att det egentligen inte är henns egna lamm.
Kul att det funkade att luras lite, sommaren är räddad för de här två.
En födelse är alltid förenad med faror, för tackan likaväl som lammet. I värsta fall lurar döden runt hörnet...
När vi gick tidiga morgonrundan igår så hittade vi en ungtacka som stod för sig själv, upptagen med ett lamm, men ett lamm som inte ställde sig upp. inte bräkte tillbaka. Nått har gått fel under natten.
Enfödd dessutom. Ska hon få gå hela sommaren utan lamm?
Det vore synd.
Inne i växthuset har vi samtidigt en äldre tacka som fått två lamm men har knackigt med mjölk, vi chansar o tar hennes minsta lamm, som hittills bara fått lite råmjölk och stänger in henne tillsammans med ungtackan. Eftersom får är otroligt noggranna o aldrig aldrig skulle ge di till andra än sina egna lamm så är detta dömt att misslyckas om man inte luras lite.
Marie tar fram en jutesäck o lägger in både det nyss födda men döda lammet (som har den rätta familjedoften) och det lilla svaga lammet som vi vill adoptera. Sen stänger hon säcken försiktigt, det levande lammet står upp inuti säcken o bräker lite.
Ungtackan blir nyfiken. Vi lämnar dom själva en stund.
Efter ett tag öppnar vi lite på säcken, lammet tittar ut, ungtackan är fortfarande avvaktande men ändå intresserad.
Vi hoppas o hoppas...
Efter en stund har lammet kravlat sig ur säcken o trevar sig instinktivt fram mot tackans juver. Efter några minuter lyckas den, och, nu sker det verkligt lustiga, tackan accepterar att hon diar, trots att det egentligen inte är henns egna lamm.
Kul att det funkade att luras lite, sommaren är räddad för de här två.
torsdag 8 april 2010
Nedslag i Åmål
Efter en förvånansvärt snabb tågresa, sex o en halv timme, hamnade jag idag i dalsländska Åmål som ligger alldeles vid kanten av Vänern. Marie o jag var inbjudna att prata trädgård på Kulturhuset/Biblioteket på kvällen, tyvärr fick vi ändra lite i programmet, den myckna lamningen just nu gjorde att bara en av oss kunde åka. Marie drog nitlotten o fick bli hemma denna gång.
Eftersom jag anlände tidigt fick jag några fria eftermiddagstimmar att ströva runt i gamla delen av staden tillsammans med lokalreportern Elisabeth på Nya Wermlandstidningen. Vi kollade om det fanns nåt kul att titta på i trädgårdsväg, o det gjorde det minsann.
En stor o bred å, Åmålsån, flyter fram genom stan med en akveduktliknande stenbro att beundra, nära den hade man placerat stora sädesbingar för vinterfåglarna. Bra gjort!
När vi fortsatte nedströms hittade jag en ståtlig rad med knuthamlade pelaralmar, säkert femtio år gamla eller mer, på gräsmattan under träden låg vinterns bortgallrade grenar o väntade att krattas upp.
Vilket fantastiskt jobb kommunens trädsgårdsarbetare gjort här, såna kulturhamlade träd är så vackra också utan löv, när man tydligt ser de vackra knutorna som bildats genom åren.
Bland alla klippta gräsmattor o perennrabatter hittade jag en väldigt fin ruta vanlig fältsten, som skulle påminna om forna tiders torghandel som idkades här vid Åmålsån.
Här i den äldsta stadsbebyggelsen såg jag också fina trädgårdsstaket, enkla men ändå omsorgsfullt gjorda.
Tack Åmål för idag, med en stadig fot i historien kan man gå långt in i framtiden. Och tack Annika bibliotekarie för att du bjöd in oss till ert fina Kulturhus!
Eftersom jag anlände tidigt fick jag några fria eftermiddagstimmar att ströva runt i gamla delen av staden tillsammans med lokalreportern Elisabeth på Nya Wermlandstidningen. Vi kollade om det fanns nåt kul att titta på i trädgårdsväg, o det gjorde det minsann.
En stor o bred å, Åmålsån, flyter fram genom stan med en akveduktliknande stenbro att beundra, nära den hade man placerat stora sädesbingar för vinterfåglarna. Bra gjort!
När vi fortsatte nedströms hittade jag en ståtlig rad med knuthamlade pelaralmar, säkert femtio år gamla eller mer, på gräsmattan under träden låg vinterns bortgallrade grenar o väntade att krattas upp.
Vilket fantastiskt jobb kommunens trädsgårdsarbetare gjort här, såna kulturhamlade träd är så vackra också utan löv, när man tydligt ser de vackra knutorna som bildats genom åren.
Bland alla klippta gräsmattor o perennrabatter hittade jag en väldigt fin ruta vanlig fältsten, som skulle påminna om forna tiders torghandel som idkades här vid Åmålsån.
Här i den äldsta stadsbebyggelsen såg jag också fina trädgårdsstaket, enkla men ändå omsorgsfullt gjorda.
Tack Åmål för idag, med en stadig fot i historien kan man gå långt in i framtiden. Och tack Annika bibliotekarie för att du bjöd in oss till ert fina Kulturhus!
onsdag 7 april 2010
tisdag 6 april 2010
Att förbereda sin jord
Nu på tidiga våren, när nätterna fortfarande är kalla o dagarna ibland blir ganska varma så är det bra att förbereda jorden på det som snart skall sättas o sås.
Häromdagen plöjde vi upp runt fyra hektar med gammal vall, hälften ska vi odla kultursorten Ölandsvete till trädgårdsköket på o de andra två hektaren tänkte vi odla korn o ärtor på för att ha som kraftfoder till höns, lamm o grisar.
På resten av åkrarna växer det gräs o klöverväxter som vi gör ensilage (mjölksyrat hö) av på sommaren som sen tuggas i sig av får o lamm på vintern. När det ska plöjas ringer vi Bertil i Bästekille som med sin stora starka rödtraktor snabbt vänder på tiltorna. Under vintern har tackorna gått o gödslat upp vallen som nu plöjs. Det gör att vetet förhoppningsvis kommer att växa bra o få stora fina kärnor.
Närmare gården där vi har grönsaksskiftena så passar vi på att ha grisar o får in i det längsta innan det är dags att plantera o så. Därför använder vi flyttbara el-stängsel till alla djur. Grisarna äter begärligt kvarglömda potatisar o jordärtskockor, tar gröna stänglar av kvickrot o rör runt i jorden här o där.
Fåren gödslar upp jorden där de går o står o gör den bördig.
Det känns otroligt bra att ha en armé om 130 individer + lamm som hjälper oss med detta, dessutom blir det väldigt slätt o nästan som nyharvat där de drar fram.
Inne i växthuset, där vi i slutet av april ska plantera ut tomatplantorna, blir det på dagen en väldigt behaglig temperatur både för människor o djur, även här får tackor o lamm en chans att göra jorden bördig.
Häromdagen plöjde vi upp runt fyra hektar med gammal vall, hälften ska vi odla kultursorten Ölandsvete till trädgårdsköket på o de andra två hektaren tänkte vi odla korn o ärtor på för att ha som kraftfoder till höns, lamm o grisar.
På resten av åkrarna växer det gräs o klöverväxter som vi gör ensilage (mjölksyrat hö) av på sommaren som sen tuggas i sig av får o lamm på vintern. När det ska plöjas ringer vi Bertil i Bästekille som med sin stora starka rödtraktor snabbt vänder på tiltorna. Under vintern har tackorna gått o gödslat upp vallen som nu plöjs. Det gör att vetet förhoppningsvis kommer att växa bra o få stora fina kärnor.
Närmare gården där vi har grönsaksskiftena så passar vi på att ha grisar o får in i det längsta innan det är dags att plantera o så. Därför använder vi flyttbara el-stängsel till alla djur. Grisarna äter begärligt kvarglömda potatisar o jordärtskockor, tar gröna stänglar av kvickrot o rör runt i jorden här o där.
Fåren gödslar upp jorden där de går o står o gör den bördig.
Det känns otroligt bra att ha en armé om 130 individer + lamm som hjälper oss med detta, dessutom blir det väldigt slätt o nästan som nyharvat där de drar fram.
Inne i växthuset, där vi i slutet av april ska plantera ut tomatplantorna, blir det på dagen en väldigt behaglig temperatur både för människor o djur, även här får tackor o lamm en chans att göra jorden bördig.
måndag 5 april 2010
När rabarbern får musöron är det dags att...
...klippa ner lavendeln.
Hårt, ner till gammelveden om man orkar o har kraft i nävarna.
Fjolårstillväxten man då klipper bort har skyddat den från kyla o blåst under vintern o också varit vacker länge på hösten, här hos oss blommade faktiskt lavendeln till halva december när snön slog till. Lavendel kanske kunde bli Österlens landskapsväxt.
söndag 4 april 2010
björksaft
Häromdagen fick jag smaka ett glas saft av Gugge nere i byn. Den hade just sipprat fram ur en gren hon klippt toppen av o ersatt med en glasflaska.
Det smakade faktiskt inte så tokigt, lite småsött o uppfriskande.
Tänk att denna vätska sugits upp av björkens rotsystem från djupt liggande sandlager, tranporterats genom trädets inre och skickats ut i alla grenarna.
Och så kan man smaka lite av det som var avsett att väcka trädknopparna till liv.
Gugge, som brukar tappa av lite på sin björk varje vår, menade att hon till på köpet blivit kvitt sin björkpollenallergi sen hon börjat med detta. Hmmm, jag får nog kolla upp min himalayabjörk om den har nån lämplig gren...
Det smakade faktiskt inte så tokigt, lite småsött o uppfriskande.
Tänk att denna vätska sugits upp av björkens rotsystem från djupt liggande sandlager, tranporterats genom trädets inre och skickats ut i alla grenarna.
Och så kan man smaka lite av det som var avsett att väcka trädknopparna till liv.
Gugge, som brukar tappa av lite på sin björk varje vår, menade att hon till på köpet blivit kvitt sin björkpollenallergi sen hon börjat med detta. Hmmm, jag får nog kolla upp min himalayabjörk om den har nån lämplig gren...
lördag 3 april 2010
Gryningslamm
Varför står den tackan långt där borta för sig själv?
Det måste jag kolla, tackan märker knappt att jag närmar mig, hon är djupt koncentrerad och slickar rent sitt nyfödda lamm.
På min fortsatta väg till morgontidningen borta i lådan ser jag hur nattfrosten ligger tung över jord o bänkar. Snart vaknar hönorna o gryningsstunden är över.
fredag 2 april 2010
Leka humla
Inne i caféväxthuset, precis innanför dörren, blommar vår favoritaprikos ´Harcot´igen. Massor av förföriska vitrosa blommor flockas på kala obladade grenar. Trots att många många mackor har bretts med aprikosmarmelad i vinter har vi fortfarande burkar kvar från förra årets skörd, o varje gång man njuter en macka ser man guldaprikoserna för sin inre syn hänga där...
Men det gäller att försäkra sig om att pollineringen inte uteblir, man har ju knappt sett en enda humla än, o honungsbina verkar fortfarande sova djupt, så man får helt enkelt göra det själv, till exempel med en pensel.
Målar man nu, så kommer den gyllene färgen fram sen, i juli.
Men det gäller att försäkra sig om att pollineringen inte uteblir, man har ju knappt sett en enda humla än, o honungsbina verkar fortfarande sova djupt, så man får helt enkelt göra det själv, till exempel med en pensel.
Målar man nu, så kommer den gyllene färgen fram sen, i juli.
Äntligen lååånnngfredag
På långfredagen har vi alltid gjort ett avstamp för året här på gården. Vår första växthuskonsert 1998 med Per Olsson (vi saknar dig alltid!) o hans kompisar från Det Kongelige Kapel och publiken sittande på halmbalar var på en långfredag till förra årets Potatisdag med bland andra sandodlaren Nils Åkerstedt som också var på en långfredag.
På en extra låånng dag o fredag dessutom så kan det sällan gå fel, människor verkar liksom känna de har all tid för det nya.
Idag på årets långfredag tar mandelbarnen Aaron & Noomi o öppnar påskkaféet, bakar o håller espressomaskinen o våffeljärnet igång.
Också Ensamma Trädets plantskola vaknar till liv igen på en långfredag, Anders Kjellsson har senaste dagarna gjort väldigt fint bland krukor o drivbänksfönster, plankor o ekstockar. Fått hem den braiga ekologiska planteringsjorden som funkar till både sådder o plantor o fyllt på med massor av frukt- o nötbärande träd o buskar.
Nytt för i år är till exempel nya fikonsorten Desert King som lär ska vara det allra härdigaste av fikon o det storfallande amerikanska tranbäret ´Stevens´för zon 1-4.
Förra årets kanske märkligaste smakupplevelse när det gäller frukt o bär var utan tvekan sandpäronet ´Kumoi´ som verkligen smakade nötter o marsipan på en o samma gång, vi bara baxnade o njöt i höstas, det var så gott!
Den fantastiska Chokladrankan (Akebia) blommar ibland på en, just det, långfredag!
Lycka till med permakulturåret här Anders!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)