Två på en tröskel

Av trettio ägg i äggkläckningsmaskinen så blev det bara de här två som tittade ut. Men det räcker med bara en kompis för att våga sig på det mesta här i livet... Two birds on a wire One says c'mon and the other says "I'm tired"...

Dagens bild

Tryffelhassel med nätstrumpa

Här hamnar en liten hasselplanta i jorden, alldeles intill andra storfruktiga hasselbuskar som växer på en östsluttning på gården. Just denna hasselplanta är det inget särskilt med egentligen förutom jordklumpen den har runt rötterna. Jorden är nämligen uppblandad med tryffelsvampsmycel och det vore ju väldigt kul om denna läckerhet till svamp skulle trivas här i hasselundens sandjord.

Tryffeln, likaväl som andra jordlevande svampar, bildar en underjordisk rörelse med otroliga förgreningar o nätverk, en mycorrhiza, o helst gör den det där hassel o ekar växer.

Eftersom den jordlevande sorken, vattensorken, härjar runt i jorden o gnager på trädrötter - äpplen, plommon o gärna hassel - så har vi börjat att sätta ståltrådsnät runt rötterna vid planteringen, särskilt när det gäller lite mer exklusiva buskar o träd, som tryffelhassel. Vattensorken verkar nämligen delta i en växande underjordisk rörelse som arbetar för ett mer öppet landskap, utan träd o buskage...

ReineClaude-plommonträd som tappar bladen o snart välter omkull efter vattensorkens aktiviteter.
Rötterna på det här Discovery-äppelträdet är effektivt avskalade o avklippna, synd att vi glömde stålnätstrumpan här.

Carin med C

I skuggan under det vita blåregnet pratar vi en stund med Carin från Nässjö. Hon berättar att hon har varit här många gånger, de första gångerna, för en tio-tolv år sen tillsammans med maken o de senaste åren, som idag, i sällskap med någon av döttrarna.

Hon är en människa jag bara måste stanna upp inför, hon talar lågmält o mjukt, och man förstår att nu är tid att lyssna. Hon har åkt långt för att komma hit idag, på långa varma sommarvägar. Något väldigt starkt har drivit henne hit, antagligen minnet av grönt, antagligen minnet av trädgård, och med all säkerhet inte bara vår trädgård för efter en stund berättar hon om sin o makens egna trädgård, den dom skötte tillsammans, då för länge sen i Blekinges skärgård.

Och ögonen lyser o orden blir så enkla o övertygande när hon berättar om alla blommorna där fanns, där i egna trädgården vid sommarhuset.

Sen måste jag arbeta vidare men man blir ibland så väldans nyfiken, lite som när man bara måste få veta namnet på en lockande blomma;

- Jag heter Carin, Carin med C.

It, sometimes, takes two to tango...

Nu har verkligen granatäppleträdet i caféväxthuset kommit igång, bland massor av skotttillväxt på grenverket syns också första granatäppleblomman för i år, frasig, spröd o sidenlysande. Tyvärr tyvärr har fästmannen o pollengivaren dvärggranatäpplet som växer intill inte riktigt vaknat än, inga hanblommor syns till.
Förra året så lyckades vi faktiskt, med handpollinering för säkerhets skull, få 5-6 mogna granatäpplen. Det var nog fjolårets största grönkänsla ändå, att kunna suga på hemodlade granatäppelkärnor.

Alg-e-bra

Regn för en liten planta är som råmjölk för en nyfödd, det kan ofta göra hela skillnaden. Så nu när det regnar så gott som varje dag så passar vi på att sätta ut alla plantor vi har kvar, grönsaksplantor o blomplantor, allt ska ner i jorden. Eller i sanden.

Igår satte vi några hundra indiankrasseplantor i ren sand vid gångstigen mellan de övre dammarna. Sen tog vi alger från dammen bredvid o la runt plantorna för att bevara fukten o också ge lite näring till de små krasseplantorna.

Alger, den gröna ullen.

Den ullade trädgården

Nu har Herman o Samuel fårklippare varit synliga i Rörum o gjort fåren sommarfina, nu kan de beta hela varma sommaren utan sina vinterkläder o vi kan smycka gångarna. Efter ett par regn lyser det verkligen om ullen. En torr o varm dag får man lust att lägga sig på ullbädden, då kommer man nog nära sitt ursprung, fårskallig som man är.



Varmt o slitigt både för människa o djur, och det tar en hel dag.





Det är lika bra att lägga ut ullen på plats direkt.









Man doftar som ett får själv så
småningom, och särskilt händerna blir mjuka o fina.

Kvällsjazz

Anki 20.15
Blivande fjärilar 20.38

Marie 20.52


Aaron o Johan 22.20

I skuggan av ett mullbär

Vid foten av ett vitt mullbärsträd på innergården står de här spretiga tulpanerna, de drar blickarna till sig hela tiden, man kan nästan inte se sig mätt, särskilt inte på kvällen. De känns på nåt vis väldigt ursprungliga också, som tulpaner brukar se ut när de ristats in i en sten på en kyrkogårdsgrav. En stentulpan helt enkelt.