Fruktodlaren o biodlaren o ur-österleningen Hans Gustavsson från Sandvången, ja vi kallar honom BiHans rätt o slätt, kom förbi igår o vi pratade bort en stund, eller rättare sagt, en högtidsstund, för mitt i allt småpratet så kommer bra o viktiga tankar o idéer fram. Efter en slät kopp kaffe o lite prat om den o den så sa han plötsligt:
- Hararna har gått hårt fram med träden nu i vinter.
Och visst har vi märkt det även om man inte riktigt orkat ta till sig det och än mindre gjort något åt det. Hur som helst gick vi fram till fönstret o tittade ut mot äppelträdsgången i innerträdgården och den ljusa framgnagda innerveden tittar fram här o där på nästan alla de små äppelträden. Ändå står träden ju så nära huset, alldeles där vi o hundarna rör oss så gott som dagligen. Det höga snötäcket har ju också gjort att gnagskadorna når högt upp i träden.
Sedan går vi en runda i trädgården vilket knappt varit möjligt tidigare för all snö och man blir så himla ledsen när man ser alla skador på träden, man tappar först verkligen sugen. Vår äppelspaljegång, med RødIngridMarie som vi byggt upp under de senaste fem åren med sommarbeskärning och hängt tyngder i grenarna o som börjat ge jättefina senhöstfrukter.
Nu står dom nästan helt ringätna och kommer snart att kämpa för sina liv när savströmmarna i barken inte får flöda fritt.
- Och under snötäcket har säkert sorkarna haft det bra och kunnat härja fritt, sa BiHans. Och där har dom ju ingen brådska heller och ger sig inte förrän de putsat och gnagat i sig alla rötter, o sen står trädet där o blåser omkull så fort tjälen går bort.
- Hmm... Vad gör vi?
-Pensla dom med ympvax så fort ni kan, sa BiHans. Annars torkar dom ut så fort solen börjar värma på dagarna.Och skär tillbaka grenarna så trädet kan slå nytt. Ta vattenlösligt ympvax o en stor pensel för det är stora ytor som ska målas.
Sen for BiHans hem till sitt och vi står kvar och kollar lite närmre på skadorna, på de allra flesta träden finns på någon sida en hel bark kvar, till exempel vid stödpinnen har inte djuret kommit åt att gnaga helt runtom, så nog finns lite hopp.
Sedan går vi på skaren och kollar runt bland de andra träden och det finns gnagskador lite varstans men alla päronträd och alla plommonträd verkar ha klarat sig. Helt klart har äppleträd prioriterats av hararna, de har nog sötare bark. Och av äpplena är det som om Aroma o IngridMarie är mest begärliga, en del av dessa får vi nog ersätta med nya...
De träd som råkat hamna innanför hönsens elnät o där snön inte tyngt ner det för mycket har haft tur.
Träd som utrustats med gnagskydd har i en del fall inte heller klarat sig eftersom hararna lätt kommit upp högt för all snö.
Nu gäller det att rädda det som räddas kan. Ympvax var det ja, är det KRAV-godkänt månntro, det kan ju innehålla tillväxthormoner som visserligen skulle vara bra nu, det får vi kolla upp innan vi gör något.
Helt klart får vi senare i vår stärka barken med lera och koskit.
Kanske är det lönt att prova på en bryggympning på dom träden som är mest åtgångna.
Nu har lavendelhäckarna börjat klippas och några få brysselkålsstammar får pryda den så vårgrå trädgården.
Alltid när jag går till dammen finns det nåt att upptäcka, det kanske kryper nåt på botten o gömmer sig så fort min skugga råkar falla där, det jagas o äts upp, det läggs ägg på ett strå som befruktas senare i hemlighet, fåglar o bin dricker sig otörstiga, sländor kollar runt. Man har helt enkelt aldrig tråkigt runt ett vattenhål. För en stund släcker man sin själs eviga törst efter upplevelser.
Nåt av det finaste med att ha får är nog att vårje vår få uppleva detta förunderliga samspel mellan lamm och tacka runt födseln, med dofter o beröring etableras det starka livsband som håller ihop fårkärnfamiljen men också hela flocken under sommarens kringströvande.
”Vems lilla mössa flyger” den 5e juli över Fluxusföreställningen med Bengt o Staffan, Jan Erik Vold som sjöng Dylansånger på norska, Lisbeths o Alexandras danshappening på gödselhögen, den välbesökta klezmerkvällen med Jan Mark, den spännande konstdebatten om Kivik Art ledd av Thomas Millroth, Andromedas ljudinstallationer i buskarna till avslutningen med Det Kongelige Kapels växthuskonsert den 23 augusti.
”Ät munkarna runtom de bortslängda hålen” o många andra tips gavs åt oss i skenet av brasan
Nu är det nog bråttom att få till det om man är en hasselbuske. De långa stinna honungsgula hanhängena dinglar från grenarna, varje vindpust tar tag i dom o skickar iväg moln av frömjöl mot nya buskar, nya möjligheter.
Ikväll får man välja mellan nöjena; antingen soppa och trädgårdsföredrag med Lars Krantz uppe på restaurant Allé eller också årsmöte i Rackapottsvägens vägsamfällighet med te o smörgås på Nybo, granngården. Hmmm...
Det finns vissa saker som är gröna så här års, som är gröna jämt, som en osåld julgran från julmarknaden till exempel. Nu får den ett värdigt slut, i käften på en vitaminsugen gris.
Vi vaknade upp imorse till ett nytt landskap, hela lördagen var vi i Jönköping o gav ekotips för hem o trädgård på en tillställning, bilade hem på natten och nu, snöhögarna är i stort sett borta. Det är nog lika bra att glömma bort all denna vintern, ingen kommer ändå att tro oss om hur det tog en halv dag att ta sig upp med traktorn till fårhuset, om all nerlagd möda med skottning, frysta kranar och hönsvattenbärande, det verkar nästan bara ihopdrömt. Tur att bildbevis finns!
Helt klart var det värt all snöskottning och frusna vattenslangar för att få uppleva allt detta, övergången till det nya året o allt det som bara väntar få att växa till, påhejat av sol o regn.
Men det blir ju mycket värmande ved iallafall.
Som kontrast till alla storslagna vyer o berusande ljud så går jag intill en avenbok, fångar en liten gren och granskar knopparna, här inuti ligger bladet, blomman o frukten beredda att vilken dag som helst börja sitt eget liv.
Nu har våra första praktikanter kommit och det är för oss ett vårtecken som gott som något!
Anders, kul att se dig här igen med hatt o allt. Visserligen sover din plantskola fortfarande men ändå, nu kan man börja drömma om alla nya underfundiga växter man skulle vilja plantera.
Nu har vi fått in växthusarmaturerna i nya plantväxthuset, de nyuppkomna plantorna ska denna kalla vår inte lida av ljusbrist iallafall tänkte vi o drog sladdar o dammade av lamporna som legat på en hylla sedan förra våren.
Det börjar bli riktigt grönt nu i sålådorna som skymtar bakom bubbelplasten, och trångt så det börjar bli dags att utöka barnkammaren..
Det är dom här man suktar efter!
Fruktodlaren o biodlaren o ur-österleningen Hans Gustavsson från Sandvången, ja vi kallar honom BiHans rätt o slätt, kom förbi igår o vi pratade bort en stund, eller rättare sagt, en högtidsstund, för mitt i allt småpratet så kommer bra o viktiga tankar o idéer fram. Efter en slät kopp kaffe o lite prat om den o den så sa han plötsligt:
Sedan går vi en runda i trädgården vilket knappt varit möjligt tidigare för all snö och man blir så himla ledsen när man ser alla skador på träden, man tappar först verkligen sugen. Vår äppelspaljegång, med RødIngridMarie som vi byggt upp under de senaste fem åren med sommarbeskärning och hängt tyngder i grenarna o som börjat ge jättefina senhöstfrukter. 
De träd som råkat hamna innanför hönsens elnät o där snön inte tyngt ner det för mycket har haft tur. 
Nu gäller det att rädda det som räddas kan. Ympvax var det ja, är det KRAV-godkänt månntro, det kan ju innehålla tillväxthormoner som visserligen skulle vara bra nu, det får vi kolla upp innan vi gör något.
