Kontaktsvårigheter för ett pappersmullbär

Nu blommar pappersmullbäret inne i kaféväxthuset, helkufiga blommor verkligen, som små mjuka bollar med massor av rosaskimrande antenner på. Honblommor är det, hela trädet är en hon, för bland pappersmullbärsträden är det tydligen så att vissa träd bara har hanblommor o andra bär honblommorna som sedan utvecklas till en frukt efter pollineringen.
Det gäller alltså att få två olika träd att mötas om man vill ha en frukt att sätta tänderna i. Vi har tursamt nog en hane också, borta i backen, lite tanigare är den visserligen men så har den ju inte skyddande växthusglas runtom sig.
Den har vi fått som stickling från en botanisk trädgård medan honan kommer från en holländsk plantskola.

Nu är det alltså tid för ett blommöte men det är lättare sagt än gjort, för hannen där ute på friland har ju inte ens fått blad och än mindre ser man några hanhängen.

För att råda bot på detta så tog vi förra sommaren en stickling från hanträdet o när den fått lite rötter så satte vi den i jorden bredvid honträdet. Här ska dom få växa upp nära varann, skaffa frukt tillsammans o kunna åldras ihop, ja så var den enkla tanken.

Den lilla hanplantan klarade den stränga vintern men den behöver nog växa till sig lite innan den får vara med o leka.
Den har fått blad iallafall, så nu är dom i samma tidsfas. Men man får nog ge sig till tåls några år innan man får skörda frukten av det hela.