Sportlovspromenad vid (is)havet

Vid Knäbäckshusen i östligaste hörnet av Rörum håller isen ett fast

grepp över strandens stenar och träd - det är förundrande vackert härnere -

ödsligt och tyst, havet hörs knappt av, det högblåa fria vattnet syns kanske en
trehundra meter från stranden, oåtkomligt.

Lurigheter i hemlighuset

Enligt kalendern börjar det bli hög tid att så tomater o chilipeppar men blotta tanken på att sätta små tomatbarn till denna frusna värld känns nästan oetisk. De isande vindarna bortifrån havet kryper ju rakt igenom alla koftor o halsdukar, nu för fjärde eller femte dagen i följd.

Det är åtminstone skönt att hålla till inne i badrummet där
golven värmer både odlaren o fröna…

Först ut blev sextio frön av sorten Zebrino, tätt följt av lika många BrandyWine. Därefter tjugoen
tomatsorter till; LemonTree, Sweet100, Bolzano, Belissimo, Green Sausage, Cherokee Purple, Gul Brandywine, Pineapple, Purple Calabash....

Odlingsåret är igång, men, det började inte så bra:

Nio pallar eko-jord landade häromdan ute på gårdsplanen. ”Alternativjord” var beställt - som så många gånger förr - nu från Weibulls Horto, det som tidigare hette Weibulls. På var och en av de plastinslagna pallarna satt en en liten etikett med texten ”Alternativjord” och man kunde se att påsarna var gröna som vanligt. Verkade bra, hej o tack till chauffören.

Allt frid och fröjd trodde vi, men när vi väl kånkat in lite påsar märkte vi att KRAV-märket saknades. Och inte bara det, det saknades både innehållsdeklaration och ordet Alternativjord. Det enda som stod på påsen var ”En Kronmullprodukt”. Vad tusan - rena lurendrejeriet! Självklart måste det som marknadsförs o säljs som ekologiskt vara kontrollerat och KRAVmärkt.
Annars äventyrar vi ju hela vår ekologiska verksamhet! Vi måste ju kunna uppvisa svart på vitt vad vi använder - inga grisar i säckarna precis!

Efter några varma telefonsamtal kom de och hämtade hela rasket. Och vi har nu bytt jordleverantör till Hasselfors - de kom dagen efter - tack för det!

Men tänk att man alltid måste vara på sin vakt
- allt är inte grönt som glimmar grönt!


Lurjorden från Weibulls Horto - ut i kylan igen!

Och nu till chilifröna - i år blir det ett tiotal olika sorter - däribland en riktig rackare som tydligen kan få tånaglarna att krulla sig…

Januarifynd i trädgården

När man ser grisarna äta så vällustigt så är det inte utan att man också blir lite sugen. Och nu när de hiskeliga snödrivorna börjar försvinna kan man kanske hitta ett o annat att ta med sig in i köket.

.

Ute i kållandet står brysselkålen i rader, det är bara att rycka upp en kålstock, det är ju ingen tjäle att tala om, och sen vrida av alla de små kålhuvudena o lägga i kastrullen.

De vintertrötta hönsen, som fått tillfällig asyl i uppdrivningsväxthuset, kan behöva lite uppmuntran; de får dela på stocken med de gröna bladen o jordklumpen.


Hönsen verkar för övrigt, i likhet med en själv, rejält trötta på vinterlivet och bara längtar efter att få kontakt med jorden. En dynghög får duga!

När vi gick i middagstankar där ute i trädgården passade vi också på att ta in lite vintersallat, machê. Den verkar helt oberörd av all nederbörd o kyla som passerat de senaste månaderna.



Hur kan den se så oförskämt fräsch ut där under snön? Har den glykol i ådrorna?

Glykol eller ej - den blir iallafall verkligt knapergod o söt med lite granatäpplekärnor o vinägrett.



Bon appetit!

Gott Nytt År

Önskar vi er alla!

Lammen påväg till matbordet.

Vinterresa till N Y - sista delen

I New York saknas knappast något; vad sägs om färsk vattenkrasse för 75 cent bunten i Chinatown.



Och sådana här avlånga gurkiga auberginer bara måste vi odla själva nästa år.

En dag när vi letade efter MoMA - Museum of Modern Art som ligger inne i gyttret runt de största varuhusen på Femte avenyn så gick vi först 53e gatan österut istället för västerut. Plötsligt i en liten glugg mellan två jätteskrapor verkar någon längtat efter ett vattenfall. Och byggt ett.



Mörka trädstammar avtecknade sig mot den upplysta brusande vattenväggen som var rejält stor som synes.



Ljudet av forsande vatten ekade mellan husväggarna och Femte avenyn o Zephora o Macys kändes med ens långt borta...
En dag när lite ljummare vindar svepte över Manhattan tåg vi tunnelbanan till grannbyn Brooklyn. Här ligger en sevärdhet vi bara kan rekommendera; Brooklyn Botanic Garden.



Här kan man lugnt vika en dag och bara bli upplyft. Det är vackert, smakfullt och intimt på samma gång och det var helt enkelt svårt att åka därifrån. I magnoliaskogen där alla ludna knoppar bidar sin tid skulle man gärna klä ut sig till en grå ekorre bara för att få vara kvar till vårens knoppsprickning.



Nu när bladen är väck kan man njuta av alla städsgröna underplanteringar. Man använde sig flitigt av vanlig murgröna



men också skuggröna (Pachysandra terminalis) och vintergröna (Vinca minor) eller lågväxande bambu.



Här förökade dom magnoliorna på klassiskt vis direkt på grenarna



Efter att ha ”skadat” barken litegrann på en utvald gren så binder man en liten svart plastpåse fylld med jord runtom grenen och sen väntar man (något år antagligen) tills det bildas rötter i paketet och klipper av det “nya” lilla trädet som blir sin mor upp i dagen...



Tänk att själv föröka sin favomagnolia, hmmm.


Japanska avdelningen var bara så vacker med sina koi-karpar, trampstenar i vattenytan, hängande katsuraträd och



hängande tallar (Pinus strobus ´Pendula´). Vill vara ekorre igen.



Här står de stora o stolta japanska körsbärsträden på rad. När de blommar kan det nog vara trångt här på stigen...

Till sist något typiskt amerikanskt; många donerar pengar till olika ändamål och som tack får namnet leva vidare i evig tid.



Men, vem vill inte ha en bänk att sitta och minnas sin mamma på?

Vinterresa till N Y - del 2

You may say I´m a dreamer, but I´m not the only one...

I Central Park, New Yorks stora grönområde där vi då och då strövade omkring hittade vi denna mosaik av Yoko till minne av John. Hoppas de här barnen heller aldrig kommer att sluta drömma om en värld utan krig...

Central Park är verkligen stor, den rymmer till och med en insjö mitt i,

och runt sjön finns ett inte så pjåkigt joggingsspår



Vi hittade också en amerikansk variant på en s k fåfänga



även om de omgivande husen med tiden vuxit om utsiktstornet!

De träd som fortfarande bar någorlunda mycket blad var de vita mullbärsträden, som också hade antagit ansenliga proportioner här i parken.


Det är också kul när träd får breda ut sig som de vill. Såna här märkliga grenar hade nog en svensk stadsträdgårdsmästare avlägsnat för länge sedan.

Någon kan ju få för sig att klättra här!

Vi kom nog i senaste laget för växtligheten trots allt; till och med prydnadsskålen hade fått ordentligt på pälsen av minusnätterna men det var kul att se att kålen flitigt användes


som färgklick i urnor och privata trädgårdar



Fortsättning följer...

Vinterresa till N Y - del 1

5e till 15e december 2010 - tio dagar, några med snöflingor, i New York.

Tio dagar fyllda med goda intryck av mat, människor, jazz, stora hus, oersättliga tavlor och faktiskt - trädgårdar både bland skraporna och lite mer lantligt.
Det började med att vi helt nära Chinatown snubblade över instängda trädgårdsskulpturer i marmor och gjutjärn.

Inte så enkla att ta hem som handbagage precis - rostiga damen hade nog behövt egen platsbiljett - men de var till salu; lockande gamla, mossbelupna o säkert inte billiga.

Och, de gav mersmak på fler trädgårdsupptäckter.

Något som varje stad med självaktning har är en botanisk trädgård, och New York hade faktiskt två stycken visade det sig. Vi började på den till ytan största o en av de äldsta i världen, New York Botanical Garden, som är klassat som National Historic Landmark och ligger i Bronx. Stort var det verkligen, även gångstigarna, som i Sverige kunde klassat in som en bättre landsväg. Här och var möttes vi också av (så gott som tomma) tågvagnsset som skulle hjälpa folk runt i parken.

Vi promenerade runt i många timmar, gapade åt stora träd, aldrig har man skådat så stora tulpanträd som här.
De rakväxande enstammiga tulpanträden var fredade av indianerna och fick bara användas till att göra kanoter av (ungefär som Kronans ekar i södra Sverige som gick till skeppsbyggen).
Och sockerlönnar och kärrekar var verkligen grande. Vi hittade också lite persimoner (Diospyros virginiana) på marken som vi ska pröva att pilla ut fröna ur och så, den är härdig i zon 1 åtminstone. Ett annan spännande bekantskap var Idesia Polycarpa (ursprung Kina) med vackra röda klasar hängande vintern igenom tydligen.

Ett sådant träd borde man pröva att sätta hemma - det verkligen lyste upp!
Efter ett par timmar runt nollan var det sedan skönt att gå in i uppvärmda växthus;

torka bort imman på glasögonen och slå sig ner vid en fontän,

o bara dofta på blommorna.


Fortsättning följer...