I väntan på Albertine

Just i detta nu kan man njuta av päronkvittenets knoppar. Det verkar som om det är jättemånga blomknoppar i år, även på ganska unga träd. Kvittenknopparna är mjukt silkesrosa o oändligt vackra och de liknar faktiskt klätterrosens Albertines knoppar framåt högsommaren.

Päronkvittenträdet, Cydonia oblonga, har också mjukluddiga gröna blad som liksom bäddar in alla knopparna, nästan som om de befann sig i en enda stor säng,..
En klar fördel mot Albertine är att det inte finns några vassa rostaggar att sticka sig på. Och så får man ju stora päronkvittenfrukter att göra marmelad på, sen i höst när den tiden kommer. Men det är klart, Albertine vill man inte heller vara utan...

Katrinetorp vers. 2.0. Nu med ull & aubergine!

Häromdagen bar det iväg till Katrinetorp o Malmö igen, denna gången slapp vi regn och vi kunde lägga ut ull i gångarna, den räckte inte riktigt hela vägen så fler får får släppa till sin ull framöver, det går åt massor... Den vita ullen ger härlig kontrast till Katrinetorps bördiga svartmylla.
Sen fortsatte vi att plantera ut de mer frostkänsligare plantorna som chili, aubergine o mer hemliga sommarblommor.












Nu kan det börja sätta fart o växa.











Vi ses i juli, den 11e närmare bestämt, då blir det nån slags invigning o visning av trädgårdarna som skapats av trädgårdsmästare från båda sidor av Öresund, bron fyller ju som sagt 10 år i år!

Två vid Ensamma Trädet

Kompisarna Joel o Saffran
Nysått i motljus

Nu är det kväll

Tulpanerna tycks nästan bli rödare om kvällen

Snart ljuder lövgrodorna över hela dalen.

Rosenkvitter!

Nu har de öppnat sig, blommorna på den kinesiska kvittenbusken Chaenomeles cathayensis, vita är dom med laxrosa skiftningar. Själva frukten på denna kvittenart kan bli riktigt stora o maffiga, vi såg såna i Heligan i Cornwall för en del år sen o kände direkt att den måste vi pröva att odla. Och nu kommer de första vackra blommorna, det ska bli kul att se vad som händer framöver när frukterna börjar utvecklas.

Nu har också äppelträden vågat öppna blommorna, de är alltid försiktiga in i det längsta här på vårkalla Österlen, första träden ut är Blanche o Discovery.

Ska vi gå ut och kabbeleka?

Många av vårens vilda blommor är gula, som tussilago o maskros, åkerns rapsblommor och våtmarkens kabbeleka. Det är som om hela naturen vore ett trafikljus som står i vänteläge mellan rött o grönt.
Snart, mycket snart, slår det om till grönt ljus och sommarens vägar ligger öppna...

Humledumledoff och mirabellblommor

Tur att det finns flitiga insekter som jobbar även när våren är långkall som i år, nästan inga av bisamhällenas invånare har ännu vågat sig utanför dörren...

Sista rutan är satt!

I går kunde vi öppna dörrarna till vårt nyaste växthus, o det blev medlemmar av Glanshammars trädgårdsförening från Örebrotrakten som bänkade sig vid borden o premiärlunchade ramslöksoppa med ägghalvor o grönsaksbröd efter en två timmars trädgårdsvandring bland vitlökar, linderödsgrisar o plantering av poppelmagnolia.

Växthuset, som blir en del av både plantskolan och entrén till trädgården är ett ihopplock av lite av varje, själva stommen o furuträet har stått som växthus i Vansbro i Dalarna o sen har vi förstärkt med lite järn här o där o så har vi ställt allting på en ekplankssockel, som på en blekingsk bålestuga ungefär. Luftluckorna däremot är av aluminium o kanalplastskivor istället för glas så de inte blir så tunga att öppna o att vi framöver slipper byta söndriga glasrutor längst där upp vid nocken...

Alla ni Glanshamrare, vi är så glada att det blev just ni som premiärade här, ni är bara så goa allihop, lycka till med era övriga skåneupplevelser!

Äkta dalkulla med sitt senaste fynd, en rödbladig hasselbuske! Hoppas den trivs i Glanshammarjorden.

Lerinpackning i Malmö

Onsdag morgon; in i bilen med alla gårdens spadar o krattor, tvåbenta invånare o granngårdens Christine, haka på släpet fyllt med plantor och - iväg - mot Katrinetorps kommungård borta i Malmö. Där väntar en stor nyplöjd svartjordsyta att få sin form med rabatter o gångar inför sommarens 10-årsjubileum av Öresundsbrons tillkomst, då Skåne o Danmark nästan blev ett.

Det utlovas regn, hela dagen, men det gör inget för vi är taggade, det ska faktiskt bli skönt att åka hemifrån o bara få dra järnet utan nåt annat som distraherar, plantskoleAnders kommer att ansluta på plats.



Vi börjar med rundeln, med snöre, bambukäppar o spade markeras den, det regnar men än så länge inte alltför mycket.









Leran klibbar mer o mer på spadarna o det blir allt sörjigare i gångarna.
När vi grävt bort jorden i rundeln helt o fått en hög bred jordvall runtomkring så kröner vi allt med att slå ner spetsade tremeters granstörar, här ska klockrankan växa.









Hela ytan får en rak kant mot de yttre gångarna














Marie ser till att alla gångar o plantor hamnar på rätt ställe.




Men regnet stundtals häller ner så vi passar på att hålla middag som man säger i Skåne dvs ta lunch, det blir inte bara mackor o ägg som vanligt utan Katrinetorps restaurang serverar en värmande fisksoppa.





Efter maten gräver vi klart alla bäddarna, sätter snören på störarna o sen är dags för plantering; kronärtsskockor, pionvallmo, klockrankor, prydnadskål, rödkål, jätteverbena o förra årets matlök.
Om några veckor kompletterar vi med de mer frostkänsliga plantorna 0ch ullen.









Vid störarna sätter vi klockranka.














Klockan börjar bli kväll, nu börjar det arta sig...








Tack alla för en härlig dag i vätan o leran. Tack Ahmed, Katrinetorps egen trädgårdsmästare för all support, och Torgil för ull, störar o allt runtomkring!

Kontaktsvårigheter för ett pappersmullbär

Nu blommar pappersmullbäret inne i kaféväxthuset, helkufiga blommor verkligen, som små mjuka bollar med massor av rosaskimrande antenner på. Honblommor är det, hela trädet är en hon, för bland pappersmullbärsträden är det tydligen så att vissa träd bara har hanblommor o andra bär honblommorna som sedan utvecklas till en frukt efter pollineringen.
Det gäller alltså att få två olika träd att mötas om man vill ha en frukt att sätta tänderna i. Vi har tursamt nog en hane också, borta i backen, lite tanigare är den visserligen men så har den ju inte skyddande växthusglas runtom sig.
Den har vi fått som stickling från en botanisk trädgård medan honan kommer från en holländsk plantskola.

Nu är det alltså tid för ett blommöte men det är lättare sagt än gjort, för hannen där ute på friland har ju inte ens fått blad och än mindre ser man några hanhängen.

För att råda bot på detta så tog vi förra sommaren en stickling från hanträdet o när den fått lite rötter så satte vi den i jorden bredvid honträdet. Här ska dom få växa upp nära varann, skaffa frukt tillsammans o kunna åldras ihop, ja så var den enkla tanken.

Den lilla hanplantan klarade den stränga vintern men den behöver nog växa till sig lite innan den får vara med o leka.
Den har fått blad iallafall, så nu är dom i samma tidsfas. Men man får nog ge sig till tåls några år innan man får skörda frukten av det hela.

Sakta växer trädgården fram - o fåren passar på att rymma o äta gullviva

Mellan två av växthusen har vi en yta som vi aldrig riktigt gjort något av, visst har vi odlat lite av varje här genom åren, som majs o solrosor o så, men det har varit mer som av en reservplats när man får plantor över istället för att man tänker ut vad som egentligen skulle passa bäst just här.
Platsen är inte så dum egentligen, den är varm o skyddad o inte så stor o jorden är sandig. Som gjord för kryddväxter egentligen.
Efter genomfräsning med lilltraktorn är jorden fluffig som grädde, o det är ganska lätt att bygga upp bäddar o få struktur, iallafall när man står bredvid o tittar på - o tar kort...
Av en storstor libbsticka blir det plötsligt två hela rader, visst slokar dom lite först men dagen efter har dom stadgat sig efter flyttchocken.
Som en liten avgränsning har det nya kryddlandet en låg häck med ljusröda hjärtformade blad, katsura. Eller hjertetræ som det heter på danska.

Sen blir det inte mer planterat, vi anar plötsligt oråd, det har blivit lite väl tyst långt borta vid fårhuset där alla tackor o lamm går o väntar på att gräset på backarna ska bli lagom långt o att gullvivor o backsippor ska blomma klart.
Dessutom ska Herman fårklippare komma endera dan o befria dom från vinterullen. Ett elstaket har tills nu utgort enda gräns mot de lockande backarna o dess godbitar i form av gullvivor o backsippor. (Olustigt nog älskar får dessa vackra blommor som andra idisslare som till exempel kor ratar.)
Vi tar med oss vallhunden Saffran o går upp o kollar läget, o mycket riktigt, kvar runt fårhuset står bara en, säger en, tacka med sina två sladdlamm som är för nyfödda för att rymma dom med.
Hmmm, å vad trött man blir ibland, men det är bara att springa upp på närmsta åkern för att se vart dom tagit vägen, men, dom har inte stannat där utan självklart hittat en öppen grind o hittat in till gullviveland o backarna...

Till o med Saffran tittar trött på oss o verkar liksom föreslå det vi till slut båda inser - idag är det betessläpp, vare sig vi vill eller inte.

Hoppas ni blivit snabba nog att springa fortare än räven alla små lamm där uppe på backarna! Ses i höst!

Leka humla - del 2

Nu blommar utomhusaprikoserna, omkring en månad senare än de som står inne i växthuset intill. Förutsättningarna som skiljer inneträd från uteträd är alltså inte mer än tre millimeter glas...
Träden, som planterades samtidigt för kanske sex- sju år sedan, är annars jämnstora o vi får beskära dom ganska mycket.

Aprikosträd blir granna här i syd, årsskotten är ofta mer än metern långa o infrysningen på vintern egentligen ingen.
Den tidiga blomningen är den huvudsakliga risken, kommer nattfrosten ryker blommorna.
Då får man ta fram fiberduken eller offra ett lakan.