
Man kan faktiskt bli hellycklig av en klöverodling. Så enkla o självklara o vackra sticker de upp sina raffinerat väldoftande blommor, lika lockande för såväl humlan som för odlaren.
Och de frodiga bladen, som snart ska gröngödsla marken till gagn för maskar o allt jordlevande, förbereder jorden för nästa års grönsaksväxande.
Klöverväxterna är helt enkelt i sin enkelhet bara självklara i en levande, ekologisk, trädgård.
Favoriten är kanske ändå perserklövern som varma dagar skickar iväg parfymerade vindpustar av väldoft.
Den vill man ha växande lite här o där i trädgården, inte för långt bort...

En annan nästan lika oumbärlig klöver är inkarnatklövern (kallas också blodklöver) som är toppigt röd o tilltalande.

Att få gå genom en klöveräng o få ta del av all frodighet (och i tanken nästa års frodighet) kan verkligen få en att bli, ja, lycklig!
... och nu kände jag också en pust av denna lycka! Tack för det smittsamma inlägget:-)
SvaraRaderaJaaa lyckliga, det var vi när vi gick på er klöveräng i söndags...perserklövern var berusande! :o)
SvaraRaderaJag är så glad över att ha besökt er, det gav en sån inspiration att se hur ni lever och ta del av er filosofi. Har bloggat er lite, men det kommer mer! ;o)
Varma hälsningar,
Lydia
Längtar tillbaka till doften........det var verkligen magiskt! Tack för guidningen i söndags. Lite bilder även på min sida :)
SvaraRaderaUnderbara klöver!
SvaraRaderaHittade precis er trevliga blogg. Besökte er härliga trädgård i fjol - kul att kunna följa er på webben också!
Funderar: När sår jag klöver? Efter att grönsakerna i landet är färdigodlade - och det ändå är sensommar och höst kvar? Eller klöver ett år och grönsaker nästa och klöver året därpå osv.?
SvaraRadera/Kolonistan
http://kolonistan.wordpress.com