Vintern är kommen.

Snön ligger tung på växthustaken och innanför hänger druvorna.

Dom har blivit rejält sockerstinna nu på slutet, märkligt nog har småfåglarna låtit dom vara ifred ännu. Vin eller marmelad? Det är frågan.
Även kiwifrukterna börjar bli färdiga,

först nu i slutet av november har de blivit riktigt söta och al dente.

Snöns tidiga ankomst gjorde det jäktigt de sista dagarna, men nu har vi i alla fall fått ner alla årslammen nära gården.

De utfodras ute på grönsaksjorden och kan när de vill gå in i stora växthuset och få lä och vila. Vi har delat in det 500 kvm stora växthuset i två delar så tacklamm och bagglamm kan gå var för sig. El-staket och grindar håller dom på var sin sida om gränsen.
Med snön kommer alltid ett sorts lugn över hela dalen, naturens ljud blir dovare, ens egna steg blir tystare. Det känns som om någon lagt ett stort täcke över allt och alla och tydligt visar att nu får ni allt ta och vila ett tag.

Bejaka fåret inom sig; ta det lugnt, äta mjölksyrat, bida sin tid.

Under mispeln kan man kyssas...

...men också hitta en och annan nerfallen mispelfrukt.
Regnet har varit ihärdigt i flera dagar men nu på morgonen är det äntligen uppehållsväder. Det har inte varit några minusnätter nu på ett tag men nästa vecka utlovas riktig vinterkyla. Så, nu kan vi inte vänta längre, det är dags att plocka de gyllena mispelfrukterna. Vi ger dom några timmar bara så misplarna får en chans att torka upp litegrann.

Vissa grönsaker trotsar novemberrusket riktigt bra; sanktvictorpurjon blir bara vackrare för varje dag

och den stolta och goda palmkålen likaså,
medan skockorna verkar lite snuviga och kylslagna. Det får bli stekta skockor ikväll helt klart.

En grönsak som bara längtar efter ett snötäcke att övervintra under är machésallaten - vår vintersallad. Den måste vara nästkusin med isbjörnen eller nåt för kylan bekommer den inte alls.

När den tiden kommer är det bara att sopa bort snön och plocka med sig in. Och nu, mot misplarna - här är ingen tid att förlora!