Carin med C

I skuggan under det vita blåregnet pratar vi en stund med Carin från Nässjö. Hon berättar att hon har varit här många gånger, de första gångerna, för en tio-tolv år sen tillsammans med maken o de senaste åren, som idag, i sällskap med någon av döttrarna.

Hon är en människa jag bara måste stanna upp inför, hon talar lågmält o mjukt, och man förstår att nu är tid att lyssna. Hon har åkt långt för att komma hit idag, på långa varma sommarvägar. Något väldigt starkt har drivit henne hit, antagligen minnet av grönt, antagligen minnet av trädgård, och med all säkerhet inte bara vår trädgård för efter en stund berättar hon om sin o makens egna trädgård, den dom skötte tillsammans, då för länge sen i Blekinges skärgård.

Och ögonen lyser o orden blir så enkla o övertygande när hon berättar om alla blommorna där fanns, där i egna trädgården vid sommarhuset.

Sen måste jag arbeta vidare men man blir ibland så väldans nyfiken, lite som när man bara måste få veta namnet på en lockande blomma;

- Jag heter Carin, Carin med C.