Här nånstans är det, snart, efter nästa kurva tror jag det var. Jo minsann, där var det. Vi missar förstås den lilla avtagsvägen trots att vi kör rätt sakta, o vi får köra vidare o vända. Det var ett par år sen sist, o vi bara måste tillbaka o se det här igen. Denna gång på våren.
Mitt i skogen ligger det, både orört o kultiverat på en gång, både tuktat o vilt, en riktig skogsträdgård. Tallar, mossa, vatten ur berget, rododendron, bambu, allt i härlig blandning o kontrast. O det som hänger över hela platsen är helt enkelt, ja, stillhet. Andaktsfull stillhet.
Pulsen går ner på sparlåga o håller sig lugn länge länge efteråt.
Många knoppar kommer att vakna här snart, magnolior, jättearalia, hjulträd o alla rododendrona.
Tänk om man fick vara med då.
söndag 18 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Blir helt betagen! Tar med mig bilderna till en ny arbetsvecka och hoppas på lugn.
SvaraRaderaVilka ljuvliga bilder - alldeles magiska!
SvaraRaderaDit skulle jag vilja åka, förtrollande!
SvaraRaderaFörtrollande var ordet, vilka fridfulla bilder.
SvaraRaderaKArin
Otroligt! Lite som en japansk trädgård på något vis, men i krock med något ursvenskt.
SvaraRaderaDär har jag varit! Två gånger!
SvaraRaderaJag har varit där när rhododendronen blommar, när kungsängsliljorna blommar, när de lustiga påskliljorna med alldeles för stora trattar blommar. Jag har ätit lunch på ängen.
Jag har promenerat i trädgården, skuttat över mossklädda stenar i bäcken, sett azalean intill dammen blomma på bar kvist med skira lila blommor, känt "doften" av skunkkallan i bäcken, gått över den något svajiga träbron och andats in lugnet som bara finns där.
Jag har njutigt och jag kan bara hoppas och önska att jag får möjlighet att komma dit igen.
Sverige är vackert!!
SvaraRaderaJag känner också igen mig :-) Men senare på säsongen. Och mina bilder är inte lika magiska. Inte som era. Och inte som platsen. En gåva att få uppleva.
SvaraRadera