Nästan helt oåtkomliga för all snö har de legat där i flera månader, ja sen innan jul; våra betesbackar med Ensamma trädet, Láhojen med dess stora flata utkikspost mot Hanöbukten och de södervända trolska sluttningarna ner mot Rörums södra å.
Traktorvägarna o fårstigarna har noga dolts under meterhöga snödrivor, bara viktlösa harar har kunnat korsa det trettio hektar stora betesområdet, som ju egentligen är gården Djupadals o dess invånares hjärta. Här uppe, nära avenbokar o ekar, kan man alltid rensa bort gamla tankar, bli genomblåst av ljumma sydvindar och få kraft till nya gärningar.
Extra gott är det att se vallhundarna bara rusa runt o leta upp dofter och spår efter vinterns händelser, Saffran hittade en liten benhög som hon direkt satte tänderna i... Muskot satte efter en uppskrämd hare som med lätthet drog ifrån henne på skaren.
Helt klart var det värt all snöskottning och frusna vattenslangar för att få uppleva allt detta, övergången till det nya året o allt det som bara väntar få att växa till, påhejat av sol o regn.Det är hög tid att tänka på att hugga upp ved till nästa vinter, den ska ju vara klyven innan påsk säger man här i trakten. Det ligger lite vindfällen här o var, nere vid ån har ännu en alm dukat under, synd att den tog med sig fårstaketet i fallet. Det måste lagas innan betessläppet fram i maj.
Men det blir ju mycket värmande ved iallafall.Nere vid ån anar man att vårfloden är på gång, vattnet verkar redan ha bråttom mot havet och det slamrar o skvätter om laxtrappan.
Som kontrast till alla storslagna vyer o berusande ljud så går jag intill en avenbok, fångar en liten gren och granskar knopparna, här inuti ligger bladet, blomman o frukten beredda att vilken dag som helst börja sitt eget liv.Varje vår tänker jag att jag inte får missa dessa spännande växlingar, det är som med barnen, plötsligt en dag så bara står de där, vuxna och är på väg bort. Bort mot sitt eget liv.
Varför var jag så ouppmärksam, just på själva förändringen?
Hej Gustav och Marie - TACK för att vi får delta med poetiska ord och vackra bilder i det som händer just nu hos Er! Märkligt att se att snön ligger så hos Er - fortfarande! Och underbart att höra att grönskan spirar i växthuset...Här i väster har vi inte kommit lika långt, fasar till viss del för övergången från den rena vita snön som legat så länge till stadiet "det som göms i snö kommer upp i tö" - det är inte lika vackert för ögat..får försöka tänka ett steg vidare - till den spirande tiden efter tö...Många hälsningar från Uddevalla, Ingrid, Malte och Siri
SvaraRaderaHej där familjen M!
SvaraRaderaSå roligt att ni börjat dela med er av vardagsbilder från livet hos er! Bloggeriet är en ny företeelse för mig också, och myyycket givande:-)
Hälsningar från ett Stocksund (Stockholm) där snön vräker ner just nu. Flingor stora som tefat... suck. Men igår hittade jag min första snödroppe i varje fall. Livet är underbart:-)