Vårtecken höga o låga

Vi vaknade upp imorse till ett nytt landskap, hela lördagen var vi i Jönköping o gav ekotips för hem o trädgård på en tillställning, bilade hem på natten och nu, snöhögarna är i stort sett borta. Det är nog lika bra att glömma bort all denna vintern, ingen kommer ändå att tro oss om hur det tog en halv dag att ta sig upp med traktorn till fårhuset, om all nerlagd möda med skottning, frysta kranar och hönsvattenbärande, det verkar nästan bara ihopdrömt. Tur att bildbevis finns!













Plötsligt hittar vi en liten padda på gårdsplanen när det börjar bli kväll, den har antagligen lurats att vakna lite för tidigt, så vi hjälper den tillbaka in i stenröset, den var jättekall på magen.











På himlen hördes den vackra uppfodrande transången lite då o då under dagen. Tänk om de ville stanna här vid dammarna, om bara så för några dagar, gör ni det så kan vi nog leta reda på den där paddan igen till er. Det vore verkligen nåt med trandans här...

Sen kollade vi in vitlöken upp i backen, jorå, den har vaknat minsann, i nästan alla raderna tittar det fram vita små yrvakna lökspetsar ivriga att sola sig.
Vitlöken växer verkligen i en nerförsbacke i år, här kan inte mycket vatten dröja sig kvar i jorden och frysa till runt rötterna, o hjulhackan står beredd att bättra på kuporna uppe på höjden, tänk att vi glömde ta in den höstas, nu har den nog rostat litegrann...

Förra våren fick vi nya invånare i trädgården, vi satte upp en stor öppen holk högt uppe i en alléask o det dröjde inte länge innan ett par tornfalkar flyttade in. De verkade nöjda med nybygget, hungriga på sork o smådjur fick dom sen en kull ungar som satt o spanade på oss på försommaren.

Idag har verkligen vårhormonerna satt igång hos dom igen, dom flyger hit o dit runt holken o hetsar upp varann och verkar inte bry sig om kråkor o skator som verkar nyfikna på deras kärleksrundor. Här syns en av dom med sin rödlätta dräkt ta igen sig mellan varven.