Häromkvällen råkade jag halka in på för mig okända sidor i skånefyran av Svenska låtar, här fanns en drös låtar nedtecknade från en speleman, Nils Persson (1814-1897) som var skräddare i Glemminge o kommen från en stor spelmansläkt tydligen.
Först hittade jag en tretaktspolska, nr 1171, som hade en sån magisk o skön förstarepris, jag kan fortfarande inte sluta spela den hela tiden, andrareprisen däremot kändes mer påhängd, liksom mer toner än innehåll, på något vis kan jag fortfarande inte lägga ihop repriserna o få en juste helhet, men, jag jobbar på det.
Jag kollade vidare i noterna o hittade en brännvinspolska, nr 1188, i rak tvåtakt, såna spelades på fester när det var dags att servera starkvaror, och, här fanns plötsligt vackra, unika slingor som man nästan hört förut, låten är liksom med i en tradition, men är ändå ”ny”, ja för mig åtminstone.
Här liksom kompletterar repriserna varann, den ena mer rak o den andra mer löpande o drömmande, ja så läser jag noterna i alla fall. Sedan är det ju annan sak hur det verkligen lät när Nils själv underhöll på gästabudet eller bröllopsfesten...
Igår när Aaron o kontrabasen var hemma passade vi på att spela in den. Nu har han farit tillbaka igen till Lunnevad. Det gäller att passa på...
Lyssna på Brännvinspolskan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar